Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Någon som sa att idrott bara är på lek?

Häromdagen grillades förbundskapten Raymond Domenech av politikerna i det franska parlamentets kultur ­ utskott. Orsaken: ” Les Bleus ” genomklappning i fotbolls-VM .

Annons

Nigerias president har gått snäppet längre och bannlyst sitt landslag från internationella tävlingssammanhang de kommande två åren. Orsak: samma som ovan. Snopet för Lasse Lagerbäck ...

Häromdagen uttalade sig Storbritanniens premiärminister David Cameron om behovet av tekniska hjälpmedel efter Englands bortdömda mål i förlustmatchen mot Tyskland.

Fotboll på högsta politiska nivå. Fotboll på liv och död. Om det senare har den polske korrespondentlegenden Ryszard Kapuscinski skrivit en hel bok, kallad ”Fotbollskriget”. Läget hade varit spänt mellan El Salvador och Honduras med hätska utfall och gränsstrider. D e t som slutligen fick gnistan att tända var en serie VM-kvalmatcher länderna emellan. Fotbollsk riget pågick i två veckor och skördade flera tusen dödsoffer.

I Sverige kan vi hantera idrottsliga motgångar. N ågra krönikörer kanske kräver avgång och spelarbyten, men mer blir det inte. Att Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin skulle hyvla av förbundskapten Erik Hamrén vid en förlust i höstens EM-kval förefaller långsökt. ”Lycka till i nästa match”, skulle det nog heta.

Men så har vi Nordkorea vars trupp i alla fall överraskade mig när de bjöd på gladfotboll mot självaste Brasilien. Att förlora mot världens näst bästa lag är en sak. Men hur hanterar ett land som är avgjort överlägsen alla andra nationer de pinsamma nederlagen mot Portugal och Elfenbenskusten? Man kan tro att censuren i Pyongyang gått på högvarv den senaste veckan.

För Nordkoreas överkucku Kim Jong Il – själv begåvad med en rad exceptionella talanger; han är bland annat en sanslöst duktig golfare med flera hole in one varje år – måste förlusterna ha kommit som en chock. En kännare av den slutna kommuniststaten håller inte för omöjligt att spelare och lagledning kan få räkna med några år i arbetsläger. Så kan man begrunda de slarviga uppspelen ...

Kanske det är dags att överväga en motsvarighet till det sekulära idealet fast inom idrotten. Så får det som händer på fotbollsplanen stanna på fotbollsplanen.