Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mytologisk science fiction med norska sameteatern

/
  • Magi, romantik och erotik men också våld och konflikter. Cecilia Persson har skrivit en pjäs som innehåller det mesta.Foto: Ulrika Andersson
  • Kostymskiss till ”Allaq”.Illustration:Berit  Marit Hætta/Beaivváš
  • Pjäsen ”Allaq – drömmen om den stora kärleken” utspelar sig i nutid men tar avstamp i urgamla myter, bland annat den om flickan som blev förälskad i en björn. Ingá Márjá Sarre gör huvudrollen.  Foto/Illustration: Ingun A. Mæhlum/Berit Marit Hætta/Beaivváš

Häromåret gav hon oss en minnesvärd samisk musik- och teaterupplevelse med jojkoperan ”Skuvle Nejla”. I vår får vi se Cecilia Perssons nya pjäs ”Allaq – drömmen om den stora kärleken”.

Annons

Det är Norges samiska nationalteater Beaivvás som sätter upp ”Allaq”. Premiär i Kautokeino 26 februari. Sedan åker föreställningen ut på turné och 16 mars spelas den på Storsjöteatern.

Cecilia Persson, samisk kulturarbetare med fast adress i Östersund, fick i fjol Östersunds kommuns kulturstipendium för att skriva en ny pjäs, en fortsättning på ”Skuvle Nejla”.

– Fast egentligen var det tvärtom, berättar Cecilia.

– ”Skuvle Nejla” byggde på en figur ur ”Allaq”, som är en pjäs som jag jobbat med till och från i hela 14 år. Men nu är den alltså äntligen färdig.

Det har förts diskussioner med Estrad Norr, som satte upp ”Skuvle Nejla”, om att sätta upp även ”Allaq” som en jojkopera, men det gick av olika anledningar inte i lås. Nu blir det alltså den norska sameteatern Beaivvás som gör ”Allaq”.

Pjäsen hade ursprungligen undertiteln ”mytologisk science fiction”, och Cecilia Persson betecknar den som en tragedi, dock med ett öppet slut som kanske ändå andas någon sorts hopp om människornas och jordens framtid.

Berättelsen tar sitt avstamp i gamla urfolksmyter, bland annat en samisk myt om en kvinna som blir förälskad i en björn.

– Ättlingarna till det ovanliga kärleksparet sägs ha speciella, övernaturliga gåvor och pjäsens huvudperson, flickan Allaq, är en sådan, förklarar Cecilia.

Allaq blir utskickad i vildmarken tillsammans med sin mormor, som är döende. När mormors livslåga slocknat blir Allaq kvar i Stenarnas dal tillsammans med en björn som hon träffat på. Men mormor överger henne inte helt. Från Vintergatan håller hon sin hand över sin dotterdotter.

Handlingen utspelar sig både på jorden och på himlavalvet. Norrskenet är förbindelsen med vars hjälp människorna transporterar sig däremellan.

– Det ska bli väldigt spännande att se hur man löst det rent scenografiskt, säger Cecilia Persson.

Hon var med på ett inledande seminarium i Kautokeino när repetitionsarbetet påbörjades, men kommer inte att besöka teatern något mer innan det är dags för premiär i slutet av februari.

Hur känns det att lämna över ett manus som man arbetat på så länge och inte få vara med när det blir till en föreställning?

– Både lätt och svårt. Det innebär en stor lättnad att slippa bära allt ensam längre. Samtidigt är man förstås väldigt spänd på att se vad det blir av det hela.

Säger Cecilia Persson på telefon från Hattfjelldal i Norge, där hon för närvarande arbetar som verksamhets- och projektledare vid ett samiskt kulturcentrum. Där håller hon bland annat i ett projekt som handlar om social arbetsmiljö och ledarskapsutveckling för renskötande samer.

– Som samisk kulturarbetare måste man ha många ben att stå på och eftersom samisk kultur, tradition och rennäring hänger så intimt ihop känns det naturligt att arbeta också med det här projektet, säger hon.

– Jag har jobbat i projekt i hela mitt yrkesliv och har mycket användbar erfarenhet vid det här laget. Och att jobba i Norge känns utvecklande.

– Här har man hårda administrativa krav och det blir mer pappersarbete än i Sverige. Men å andra sidan finns det mer pengar att söka här så det lönar sig i längden.

Mer läsning

Annons