Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikalisk kvalitet rakt igenom

/

Annons
Det var en klang och jubelkonsert som Östersunds orkesterförening gav i söndags eftermiddag på Campus. Jag har letat efter ord som ger konsertens dirigenter, orkestermusiker, solister och kompositören Per Mårtensson rättvisa. Men orden blir allt för små. Ja, nästan futtiga, då den musikaliska kvalitén rakt igenom var mycket hög.
Orkesterföreningens dirigent Orwar Eriksson imponerade på mig med sitt arbete med Beethovens "kejsarkonsert", pianokonsert nr. 5 Ess-dur samt det av Per Mårtensson nyskrivna verket "Frantz Fanons etthundra drömmar" för orkester, sångsolist, recitation och dator. Tiden vid Trondheimsoperan har utvecklat hans musikaliska ledning på ett flertal punkter.
Den som överraskade mig mest var dock Lena Johnson, en pianist som jag hört i kammarmusikaliska sammanhang och som ackompanjatör. Hennes anslag har kraft men också skir skönhet, där så ska vara.
Orkestern var också den en stor positiv överraskning med trä- och bleckblås i sköna klanger.
Konserten inleddes med ouvertyren ur sångspelet "Enleveringen ur seraljen" av W A Mozart, uruppfört i Wien 16 juli 1782. Åter igen stod orkesterföreningens förre musikaliske ledare Arnold Österling på dirigentpulten. En av musik helt outslitlig Maestro som mycket tydligt ledde sin instrumentala trupp fram till en jublande frisk musikalisk inledning.
Beethovens 5:e pianokonsert fick sitt första offentliga framförande i december månad 1811, vid en Gewandhauskonsert i Leipzig. Jag vet att jag hört konserten vid minst ett tillfälle tidigare i Östersund, men något djupare intryck gjorde den inte. Pianospelet i går kommer jag att bära med mig länge och då främst det skira direkt romantiskt vackra adagiot. En sats som skulle platsa i någon av Chopins konserter.
Lena Johnson visade mycket stor musikalisk förståelse, men tyvärr var inte flygeln riktigt på samma våglängd, varför det blev lite tungt och väl mäktigt i yttersatserna ibland. Det är synd att man inte kan bjuda en fullödig flygel, när en sådan finns, inte långt från Campus.
Konsertkvällens absoluta kontrast var uruppförandet av Per Mårtenssons "Frantz Fanons etthundra drömmar". Ett ursprungligen beställt verk för Länsmusiken och P-B Orkestern, men som överlåtits till Östersunds Orkesterförenings 100-års jubilerande. Per har tillsammans med poeten och arkitekten Lars Mikael Raattamaas "milslånga" text "skruvat ihop" ett musikaliskt landskap. Ett landskap, för mig i går, omöjligt att orientera i.
Lars Mikael berättade vid presentationen av verket, före konserten, om det oförutsägbara med ett rum - en plats där alla "koder" var helt okända. Precis så upplevde jag det ca 30 minuter långa verket. Jag klamrade mig fast vid några takter, då jag tyckte mig se formen på stycket. Formen av en Concerto Grosso med de tre solisterna, Jeanette Lindström, sång, Lars Mikael Raattamaa, recitation och Per Mårtensson, dator, som solistgrupp i det hela.
Jag ska inte säga att klangbilden var helt ny, men det som gjorde det omöjligt att orientera, var alla de spänningsskapande oförutsedda ljuden av en distorsionsskapande datorn, Jeanettes "ickemänskliga ljud" och Tornedalingen Lars Mikaels Stockholmsdialektala recitation. När nutida konstmusik skapas så som Per Mårtensson gjort, reser sig nackhåret ibland och jag önskar att mera av denna musik får möjlighet att spelas.
Eftersom jag erkänt min bristande orienteringsförmåga, har jag också svårt att gå in och analysera solistiska prestationerna, på annat sätt än att troligtvis satt allt på rätt ställe. En som då fick allt att klinga på rätt ställe var kvällens dirigent Orwar Eriksson, vilken viskade i mitt öra. "Han har skrivit en konsert som ställer mycket stora krav på dirigenten."

Mer läsning

Annons