Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikalisk friskvård med Veteranorkestern

/
  • Klarinettisterna Lars Östlund och Rolf Orvegård tycker att det skulle behövas fler blåsare i orkestern. ”Vi har ingen trombon, ingen oboe och bara en flöjt. Skriv att alla instrumentalister är välkomna, men speciellt blåsare”, säger Rolf.
  • Hugo Mattsson, 86, är nestorn i församlingen.  ”Jag har spelat i olika dragspelsgäng förut, men att jag skulle få vara med i en sån här orkester hade jag aldrig vågat tro”, säger han. Grannen vid fikabordet avslöjar att Hugo också är kompositör, och att hans ”Hugos vals” både fått pris  i en tävling och är ett stående inslag i Veteranorkesterns repertoar.
  • Klarinettisterna Lars Östlund och Rolf Orvegård tycker att det skulle behövas fler blåsare i orkestern. ”Vi har ingen trombon, ingen oboe och bara en flöjt. Skriv att alla instrumentalister är välkomna, men speciellt blåsare”, säger Rolf.
  • Anita Bergqvist och Hugo Mattsson samsas gott i dragspelsstämman. Ingen av dem vill missa en övning. ”Torsdagarna är veckans höjdpunkt”, säger Anita. ”Övningarna är viktigare än konserterna”, säger Hugo.
  • ”Det låter mycket bra där borta – ibland...”. Tonen är stundom ganska rå men alltid mycket hjärtlig när Leif Olsson ledsagar sina musikanter  i Veteranorkestern genom torsdagsförmiddagens övning. Foto: Birgitte Meidell Roald
  • Trummisen Gunnar Bäck har varit med  i Veteranorkestern praktiskt taget sedan den startade. I höst fyller orkestern fem år.

De spelar för högt och pratar för mycket. Och inte fixar de synkoperna i ”Regnet det bara öser ner”.
Men roligt har de och det är allra viktigast.
Häng med på övning med Veteran-orkestern.

Annons

Torsdag förmiddag vid tiotiden. Vi dimper ner oanmälda i Kulturskolans stora repetitionssal i Folkets hus och välkomnas in i en varm, skön och avspänd musikgemenskap som man bara vill bli kvar i så länge som möjligt.

Dirigenten Leif Olsson lotsar sina 36 veteranmusiker, 31 män och fem kvinnor, genom ”Klinga mina klockor” med mjuk men fast hand. Han jobbar mest med stråkarna just nu så Rolf Orvegård och de andra blåsarna får ta det lite lugnt.

Jag sätter mig på en ledig stol bredvid Rolf, som är sekreterare i orkestern, och får en kort introduktion till det han kallar världens bästa friskvård:

– Tycker du inte att alla här inne ser påfallande friska och pigga ut, frågar han.

Och det tycker jag ju.

Veteranorkestern startade 2004 och Rolf har varit med sen 2005.

– Här finns allt från gamla proffs – musiklärare och dansbandsmusiker till exempel – till oss som är rena amatörer, säger Rolf.

– Alla är välkomna, enda kravet är att man kan läsa noter.

Rolf började spela klarinett på äldre dar och går hos en lärarinna och tar lektioner. Notläsningen tycker han är bekymmersam ibland, men samtidigt är det en underbart spännande ny värld att upptäcka.

– Titta, säger han och pekar på notbladet framför sig, vilket myller av toner och tecken. Gissa om det känns som man växer när man börjar klara av det här!

De flesta arrangemang som orkestern spelar är gjorda av Leif Olsson, saxofonist och före detta länsmusiker som också är orkesterns andre dirigent. Förste dirigenten Walter Granlund är i Spanien så det är därför Leif håller i takpinnen i dag.

– Nu går vi över till ”Over the rainbow”, säger han och blåsarna får mer att göra.

Saxofonisterna i raden bakom kommer in med sin understämma och deras mjuka brummande ger mig vällustrysningar längs ryggen.

Åke Jonsson, radioprofil och dansbandsmusiker med ett förflutet i bland annat Knytta spelmanslag, greppar mikrofonen.

– Här kommer Veteranorkesterns Dean Martin, säger någon.

Jag ser mig omkring och upptäcker fler ansikten som jag känner igen från länets dansbanescener när det begav sig; gitarristen Rolf Engberg (Nils-Emils), dragspelaren Harald Jonsson (Bodals) och trummisen Gunnar Bäck, som jag inte kan placera riktigt men som säger att han varit dansmusiker i 50 år och spelat i alla tänkbara orkestrar från Åke Östermans till Wolverine Jazz Band.

– Jaha, så du är ett riktigt proffs, säger jag.

– Nähä, jag är en riktigt glad amatör. En av de allra gladaste, säger han.

Jag fortsätter se mig omkring och hittar andra bekanta; i fiolstämman sitter Erik Arthur Egerwärn, före detta riksdagsman från Hallen, liksom Sten Rentzhog, före detta museichef, och hans fru Margareta.

– Sten och jag tillhör orkesterns underklass, säger Margareta över fikat en stund senare. Vi har börjat spela som gamla och är närmast tondöva. Men det är fantastiskt att få vara med.

Samtidigt kan man se det som en fördel att ha börjat sent, tycker Margareta:

– Många här har ju spelat hela livet och kanske tycker att de blir sämre och sämre på gamla dar. Vi som nyss börjat utvecklas fortfarande åt rätt håll. Det är det som håller modet uppe.

De flesta i Veteranorkestern är pensionärer, även om det formellt inte finns någon nedre åldersgräns.

Musikanterna kommer från hela länet och avstånden avskräcker inte. Man åker från både Strömsund, Svenstavik och Offerdal, men om väglaget är för dåligt under vintern är det tillåtet att utebli.

Anita Bergqvist som är dragspelare tycker att Veteranorkestern är det roligaste hon provat på:

– Tidigare har jag spelat i dragspelsklubben. Det är också kul, men här blir någonting helt annat. Det är så härligt med så många olika instrument.

Anita tycker det är synd att inte fler kvinnor vågar sig hit:

– Jag vet inte vad det beror på att vi är så få. Men kanske handlar det om självförtroende. Många tror nog att det är svårare än det är.

Mer läsning

Annons