Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Musikal utforskar dansbandskulturen

Det är mycket dansband nu. I morgon försvarar Patriks Combo Jämtlands färger i Dansbandskampen och i kväll visas dansbandsmusikalen "Gråt inga tårar" på Storsjöteatern.

Annons

Det är Estrad Norr/Jämtlands läns teaters favoritdramatiker Rasmus Lindberg ("Dan då Dan dog", "Förödelsedagsbarnet" och "Den som lever får dö") som skrivit manus till "Gråt inga tårar". Men inte för länsteatern i Jämtland utan för Norrbottensteatern.

Musikalen spelades i Luleå under våren 2010 och möttes av en nyfiken och uppskattande publik. Kritikerna var också övervägande positiva: "Gnistrande text, rolig musik", "en intelligent fars" och "både rörande och skrattframkallande" var några av omdömena.

I höst turnerar "Gråt inga tårar" över hela Sverige i Riksteaterns regi och på fredag kommer den alltså till Storsjöteatern i Östersund.

– Jag tycker det är spännande att dansbandsvärlden rör upp så mycket känslor hos människor. Från avsky och medlidande till varm kärlek och nördig besatthet. Ändå är dansbandsvärlden outforskad. Jag kände att här fanns det något att berätta, säger Rasmus Lindberg.  

Långt innan program som "Dansbandskampen" och" Let’s Dance" blev populär tv-underhållning hade han och regissören och koreografen Kajsa Giertz på var sitt håll funderat på om det inte var dags att skapa något kring just dansband. Något som skulle ha en poetisk nivå utan att vara pretentiöst.

– Dansbandskulturen är något som berör mitt hjärta, något som jag och många andra är uppvuxen med. Jag älskar Rasmus text, den är innerlig och upplyftande och handlar om hur vi lever och kanske bör leva. Det finns många filosofiskt goda tankar i musikalen, säger Kajsa Giertz.

Hon berättar att hennes roll som regissör varit mer påtaglig än den som koreograf under arbetet med musikalen.

– Det är nog inte den typ av koreografi som man kanske tänker sig när man hör att det är en dansbandsmusikal. Visst har jag lekt med begreppet pardans som grund i själva koreografin, men det viktiga har varit att föra fram ett slags ständigt flöde av rörelse, säger hon.

Norrbottensteaterns Martin Sundbom har skrivit originalmusiken till musikalen.

– Givetvis har den dansbandsmusiken som nav, men handlingen har varit vägvisaren och därför studsar det ibland, på ett förhoppningsvis välgörande sätt, även åt andra musikaliska håll, säger han.

Åsa Eriksson Ahnfelt