Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Motståndskraft i viktiga utställningar

Ett långt konstnärskap som ser den sköra människans utsatthet och gör motstånd när Galleri S visar Elisabeth Hermodssons konst. På Lars Bolin Gallery möter den ofrånkomliga döden i en stark och vacker kombination av Emma Svenssons bilder och Kristian Gidlunds texter.

Annons

Galleri S

Elisabet Hermodsson, född 1927, ställer ut på Galleri S. Thomas Millroths nyutkomna bok om konstnären säljs också på galleriet. En av galleriägarna, Rolf Anderzon, har tagit många av bokens foton. På Galleri S får vi ta del av ett långt konstnärskap med viktiga budskap som kanske är ännu viktigare än resultatet? Utställningen och många av verken är obehagligt aktuella. Det är svåra och viktiga ämnen som ställs ut i målningar, teckningar och ord. Hermodssons poesiteckningar är små men tar plats på pelarna och de lite undanskymda platserna i utställningsrummet. Formens uttryck är lika viktig som orden. Konsten kan komma i uttryck som låttexter och bilder. Hennes konstnärskap är politiskt och feministiskt. Det är med sorg i hjärtat som jag kan dra paralleller mellan det samhälle som hennes konst skapades i och det infekterade samhälle vi lever i idag. Hennes formspråk med ord är så mänskliga men också sakrala och känsliga. Måleriet från 60-70-talet är grovt och fritt. Något som binder ihop utställningen tematiskt och går som en röd tråd genom Hermodssons konstnärskap är den sköra människan som i olika sammanhang blir utsatt och skadad. Formen av en extrovert människa utan skal och skydd utsatt för våld och makt. Jag kan inte låta bli att koppla ihop hennes konst med aktuella skeenden som gruppvåldtäkten i Hammerdal men också med de högerextrema vindar som är på frammarsch i hela Europa. Hennes konst är en motståndskraft. Det här är en mycket viktig utställning som innehåller många skikt. Den går rakt in i hjärtat på mig och lämnar avtryck.

Lars Bolin Gallery

Journalisten och musikern Kristian Gidlund och fotografen Emma Svensson träffades via sajten Lunarstorm för 10 år sedan. Svensson följde sedan med sin kamera Gidlunds band Sugarplum Fairy på deras turnéer. När Kristian Gidlund sedan blev sjuk i cancer fotograferade Emma Svensson sin väns kamp mot sjukdomen. En kamp han förlorade den 17 september 2013. Utställningen på Lars Bolin Gallery lockar en bred publik. De flesta fotona från boken finns med. Några saknas dock då de förstördes (under den senaste transporten) och behöver ramas om. Svensson har koncentrerat sig på Gidlund och hans favoritställen, Dalarna och viktiga personer i hans liv. Som ett sista requiem där han och Svensson skyndar sig att bli färdiga innan döden slår till.

Emma Svenssons fotografier av Kristian Gidlund och hans bok där han cancersjuk skriver texter som berör och berört många människor är obekväm men otroligt vacker. Hur vi handskas med vår egen dödlighet är det mest privata, det vi helst gömmer i vår djupaste tjärn. Kristian Gidlund tvingades möta dödsångest och tankar om sin dödlighet i tidig ålder och släpper in oss i det mest privata. Kanske han gjorde det i självterapeutiskt syfte? Eller för sina efterkommande? Texterna varvas med foton i utställningen. Den ofrånkomliga döden och dess klor som griper tag i honom, allt finns dokumenterat. Emma Svensson fick komma nära i de svåraste situationer. Resultatet är starkt och lägger sig som en klump i bröstet. Fotografierna har sedan i somras turnerat runt i Sverige. De är vackra trots att man vet att den obotliga sjukdomen kommer att vinna. Mina favoritfoton är där Gidlund är tillsammans med hästar, där hittar han en frizon. Ansiktet lättat och avslappnat med de stora djuren. En underbar fotoutställning om en fruktansvärd sjukdom men också om en människa som med sina fantastiska texter satte ord på det mest ogripbara.

Gå och se!