Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

VW Golf gör skäl för sitt rykte

/
  • Golf V är både längre och bredare än föregångaren. Det märks framförallt i det rymliga baksätet. Foto: Björn Olsson
  • Rymmer några hockeybagar. Ingen storlastare men bagaget sväljer hyfsat mycket för en bil i Golfklassen.
  • Bagageutrymmet är bra tilltaget för att vara en småbil.
  • Volkswagen tänker på säkerheten. Denna bil har till och med utrustats med trepunktsbälte i mittsätet bak.
  • Motorutrymmet är lättöverskådligt och det mesta sitter lätt tillgängligt. Säkringshållaren sitter till skillnad från de äldre modellerna i motorutrymmet vilket underlättar säkringsbyte.
  • Sex växlar. Golf 1,6 FSI 2004 är optimerad för 98 oktan. Dyrare att tanka, men bilens sjätte växel hjälper till att hålla nere bränsleförbrukningen till 0,66. Senare årsmodeller är styrda mot 95 oktan.
  • Det finns gott om finnesser på denna modell exempelvis separat kupébelysning med individuell inställning för varje passagerare.
  • Mittkonsol. I mitten av Golfens robusta inredning sitter reglage för bland annat den halvautomatiska AC:n.

Klassiska VW Golf har få modellfel och tuffar säkert vidare som begagnad. Men varför är en så kompetent bil så bullrig?

Annons

Det finns i allmänhet inte mycket att gnälla om när det gäller begagnade VW Golf version fem (lanserades 2003). Detsamma gäller min testbil, som visserligen ska in på service när som helst, det skvallrar färddatorn om, men när det depåstoppet är avklarat kommer den pärlemoblå 2004:an säkerligen att rulla många fler problemfria mil än de drygt 6 000 som fyra ägare (inklusive handlare) hittills har kört den.

Jag sitter i en välskött bil som gott och väl representerar det kvalitetsrykte som modellen samlat på sig. Föregångaren Golf IV är definitivt ingen dåligt val, men version V är bättre. Det verkar som om trubbel med bromsrör och färdbroms från äldre Golfmodeller är åtgärdade, även om Golf V-ägare kunnat notera skrapiga bromsar. Så är också fallet med testbilen och jag tror inte att hela förklaringen är att bilen är sparsamt körd veckorna före vårt test.

Golf V finns med motoralternativen 1,6 (102 hästkrafter), 1,6 FSI (115 hästkrafter), 2,0 FSI (150 hästkrafter), TDI (105 hästkrafter) och TDI (140 hästkrafter). Vi prövar den något vassare 1,6 FSI med 115 hästar och sexväxlad manuell låda med Sportline-paket. Det innebär bland annat sportstolar och ett något hårdare chassi. Personligen föredrar jag hårdare än mjukare upphängning, men det innebär också att genomslaget av ojämnheter i vägen är tydligare.

Prestandamässigt kan det enligt min mening kvitta vilken av de båda 1,6 liters bensinmotorerna man väljer, men testbilens sjätte växel hjälper till att hålla nere bränsleförbrukningen. Extraväxeln ger också i marschfart ett lägre varvtal som sänker väg- och däckljudet i kupén, vilket borde kunna vara i lägre i en sådan välbyggd kärra som Golf.

Kupéutrymmena är i toppklass på alla sittplatser och bagaget är okej. Bakom ratten, som i likhet med stolen kan justeras åt alla håll, hittar alla förarstorlekar en bekväm position. För de riktigt långa turerna är det ett plus att de skålade sportstolarna har behållit sin hårda spänstighet.

Med 35 år på nacken har VW Golf fortfarande en given plats hos begagnatköpare. Det är inte den billigaste i klassen, handlaren vill ha drygt 100 000 kronor för testbilen och det känns inte hutlöst med tanke på utrustning och skick. Hittar du ett bra exemplar torde besöken hos verkstaden bli få och det kan ju vara värt en hel del. Tänk på att många har varit hyrbilar.

Golf V har med sig med fem stjärnor från EuroNcap. Omdömet från säkerhetsövervakande Folksam hamnar också på plussidan - whiplashskydd (tillval) och anstisladdsystem (ESP). Service enligt longlife-principen (VW-språk), vars intervaller är max 3 000 mil eller 24 månader till en grundkostnad av cirka 12 500 kronor.

Mer läsning

Annons