Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mc-bilen har blivit kult

/
  • Isetta var ursprungligen italiensk men köptes sedan upp av BMW och blev en av de mest populära ”ostkuporna”.      Foto: Solum/Stian Lysberg/Scanpix
  • Messerschmitt, den vita bilen längst till höger, var den mest framgångsrika mc-bilen.Foto: Pontus Lundahl/ScanpixFoto:
  • En tidig strömlinjeformad Fuldamobil tillverkad i aluminium med träbotten i Tyskland 1954. Senare tillverkades bilen i Sverige och kallades då FKF.Foto: ScanpixFoto:
  • Reklamblad för den svenskbyggda FKF Mobilen. Bilkomfort till motorcykelpris var en av deras slogans.Foto: PrivatFoto:
  • ”Åk nästan fritt - åk Messerschmitt!” var den slogan som lanserade trehjulingen i Sverige.Foto: AP/ScanpixFoto:

I dag är de heta samlarobjekt men för sextio år sedan var de bara ett smart sätt att skaffa sig en liten, billig och soppasnål bil.

Annons

Efter andra världskriget rådde metallbrist och många hade dålig ekonomi. Den hårt prövade bilindustrin satsade därför på mc-bilar. Dessa små fordon krävde inte mycket i materialväg. En av dem var tyska Messerschmitt. Den var den snabbaste på marknaden och totalt tillverkades över 25 000 fram till 1964. Men Messerschmitt var inte först. Det var engelska Bond som konstruerades av Lawrence Bond 1950 och var en märklig trehjuling som hade motorn placerad ovanför framhjulet och saknade fjädring.

Billiga i drift. England, Tyskland och Sverige är de tre europeiska länder där mc-bilarna blev populärast.

– När det gäller Tyskland så förbjöds landets krigsflygplanstillverkare att tillverka flygplan efter krigsslutet. Det ledde till att både Messerschmitt och Heinkel lät sina konstruktörer göra bilar i stället. I England hade arbetarklassen det dåligt ställt men ville ändå ha en bil. En billig minibil, som exempelvis Bond, Scootacar, Peel, Reliant och Gordon, var vad man kunde ha råd med i början av 50-talet, säger Göran Hellsin, som var med och startade Svenska Messerschmittklubben i början på 1980-talet.

Även svenskarna ville skaffa bil utan att lägga ut så mycket pengar.

– Många av de som köpte trehjuling i Sverige på 50-talet hade tagit motorcykelkörkort i ungdomen, före kriget. Nu var de sugna på att skaffa bil och ”ostkuporna”, som Messerschmitt och Heinkel också kallades, passade många perfekt eftersom man då inte behövde ta nytt körkort.

Svensktillverkad Fulda. Den tidens motorjournalister var dock ense om att bilarna också hade avigsidor. ”Minibilen med sina små hjul, sin relativt låga motorstyrka och sin mycket låga vikt är inte något speciellt lättframkomligt fordon. På lösa grusvägar eller i snö kan den rent av vara farlig”, skrev Teknikens Värld 1958. Italienska Isetta gick på export och köptes 1955 upp av tyska BMW. Den blev en succé. Bara under 1956 såldes 22 354 stycken. Men det var tyska Fuldamobil som blev svenskarnas favorit. Till en början tillverkades Fuldamobil i aluminium och 650 exemplar exporterades till Sverige. Sedan gjorde svenska mc- och cykeltillverkarna King i Helsingborg och Fram i Uppsala gemensam sak och ansökte om att få tillverka Fuldas trehjuling i Sverige.

– Fram King fick licens och lockade över Fuldas formgivare Adolf Sander till fabriken i Helsingborg. Under två år förbättrade han den ursprungliga Fuldamobilen. Totalt tillverkades 411 exemplar av mc-bilen FKF fram till 1962. Den är min favorit bland mc-bilarna och ett hett byte för oss samlare. Den är förhållandevis lyxig, har låg bullernivå och man tar många stilpoäng när man parkerar sin ”ostkupa” vid en mack, berättar en stolt Göran Hellsin.

Mer läsning

Annons