Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bilen väcker känslor

/
  • Deltagare i dambilstävling, Saga Björklund och Gunilla Cederwall, 17 maj 1952.Foto: Jan Ehnemark/Stockholm stadsmuseum
  • Opel Rekord från 1961. Foto: Scanpix
  • Vi människor har utvecklat en stor kärlek till en maskin, och det finns verkligen en förvånande tolerans – runt 30 miljoner människor har hittills dött i bilolyckor men vi älskar våra bilar trots det, säger Emin Tengström, författare till boken Bilen och människan. Foto: Santérus förlag

Vi älskar våra bilar, och i böckernas värld beskrivs kärleken på ett annat sätt än i manualer och motortidningar. Genom den svenska litteraturen kan man följa hur bilen gått från överklassacessoar till vardagsåk.

Annons

Det finns knappast någon maskin som berör som bilen, kanske med undantag för datorn och mobiltelefonen på senare år.

– Jag tror att våra starka känslor för bilen har att göra med teorin att den har löst ett grundläggande problem för människan. Att lämna sitt revir är farligt och samtidigt lockande. Med bilen kan man förflytta sig och samtidigt ta med sig reviret, säger Emin Tengström, före detta professor i humanekologi och bilforskare.

Tidigt omnämd. Emin Tengström blev nyfiken på hur människans känslor för bilen förändrats genom åren och vände sig till skönlitteraturen. Efter att ha plöjt ett hundratal svenska romanklassiker och en hel del poesi plockade han ut stycken där bilen omnämns och skrev boken Bilen och människan i svensk prosa och poesi. Första gången bilen omnämns är redan 1891 i Selma Lagerlöfs Gösta Berglings saga, där den beskrivs som ett underverk, en vagn som går av sig själv.

– Till en början var den en överklassaccessoar, en leksak för rika. Men redan på förra 00-talet slog uppfattningen igenom att bilen var praktisk. Uttrycket ”bilen har kommit för att stanna” började användas, vilket jag tycker är lite komiskt, för bilen har ju kommit för att rulla! säger Emin Tengström.

Billig trygghetsvadd. I sitt arbete stötte han på en hel del kritik mot bilen, till en början socialt skiktad. Edvin Hedenvind-Eriksson skriver till exempel om bönder som hatar bilar för att de stör korna – fast egentligen vill de ha en bil själva. Senare kommer kritiken ur ett samhälleligt perspektiv, genom till exempel en oförstående Harry Martinsson som bland annat beskrev bilen som en leksaksvagn för alla och del av en ”andligt billig trygghetsvadd”. Men en genomgående uppfattning är ändå att se bilen som en mänsklig rättighet.

– En författare har ingen skyldighet att redovisa varför han eller hon tycker på ett visst sätt, och heller inget behov av att vara saklig. De är förstås som alla andra, antingen älskar de eller hatar de bilar, men de har ju en förmåga att formulera det. Och bilen dyker upp stup i kvarten i svensk litteratur!

Mer läsning

Annons