Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Motbevisa oss om era kvalitéer ÖIK

Hoppas jag har fel, men kvar på näthinnan efter Östersunds IK:s 1-3 mot Örnsköldsvik i hockeyettan är det här: Gänget var inte ett dugg bättre än ifjol. Motbevis krävs därför direkt.

Annons

En förlust är ingenting, men sättet som ÖIK förlorade sin hemmapremiär på inför 812 åskådare var illavarslande. Det saknades mod. Det saknade någon eller några som klev fram och visade vägen. Det saknades dessutom en kreativ plan B när det tänkta spelupplägget gick i baklås.

"Oj då – hur tacklar vi det här", kändes de flesta grönklädda åka omkring och undra när Örnsköldsvik anföll och i sekvenser stacks som bålgetingar framför Johan Berge i hemmalagets mål.

Tyvärr tacklades problemen inte alls, jo möjligen i första perioden när ÖIK tacklade lite väl hårt och åkte på fyra utvisningar, som sannolikt satte agendan för hela matchen. Någon rytm i det egna spelet infann sig aldrig.

Jag har i ett par omgångar suttit ner tillsammans med Östersunds IK:s ledarstab och fått klart för mig att klubben jobbar oerhört seriöst. Begripit att målsättningen är hög. Planen på serieavancemang inte orealistisk och att det först och främst handlar om att nå Allettan för spel mot andra lag i december och efter jul.

I den meningen är en förlust fortfarande i princip ingenting. Men efter 1-3 i söndags måste lika förbaskat nu både spelartrupp och ledarstab motbevisa alla fans att dagens ÖIK håller en helt annan klass än det vi bjöds på mot Ö-vik.

Fyra nyförvärv har inhandlats utifrån för att stärka ett lag som ifjol vinter stod i princip utan ledarskap på isen när det blåste emot. Det går kanske inte begära att 20-årige Tobias Ekberg ska vara den som ska axla ett sådant ledarskap.

Men trion Kenny Källström, Markus Mohlin och Elias Bjuhr, måste ovillkorligen visa mer än i premiären. De var inte osynliga, men heller inte de som i det tuffa läge som uppstod, förmådde visa vägen.

Rädslan för att förlora får aldrig vara större än viljan att vinna. Fast i söndags kändes det lite så.

Nej jag ska inte vara någon olyckskorp som kraxar efter bara en omgång, för det är fortfarande 57 poäng att spela om.

Så till ÖIK:s spelartrupp vill jag säga: Ge mig och alla de andra 812 som var på läktaren i söndags, svar på tal redan på onsdag i Sollefteå. Visa oss vad Ni kan.

Vi vill så gärna att Ni lyckas och når en ishockeynivå långt bättre än mot Ö-vik.

En förlust är i den meningen inte hela världen när chans till revansch ges redan tre dagar senare. Men då måste också ett bakslag följas av någonting bättre. Det egna spelet hittas igen, inte minst för att betydligt svårare motstånd snart väntar bakom hörnet i en serie där tydligtvis inga matcher vinns av sig själva.