Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mössor är inget att leka med…

/
  • Jims pappa är ingen vidare trollkarl och när han inte hittar igen mössorna som han trollat bort slutar kalaset i kaos.

Mössor är faktiskt mode nu och den modell som Eva Lindström mönstrar bokens insidor med syns överallt på stan.

Annons

 I den här aktuella boken går Sofi och gänget, Tom, Mia och Marko nerför en trappa i hyreshuset, där de bodde på den tiden berättelsen utspelar sig.

 ”Lägg märke till att alla har nya mössor.” Eva Lindström låter Sofi berätta om ett barnkalas som gick snett. Det är Jim som fyller och hans pappa har förberett ett trolleri. Han trollar fram servetter ur en tom kruka. Barnen ser lagom artigt förundrade ut.

Nu vill de se om han kan få saker att försvinna också och lånar ut sina mössor. Jo, mössorna försvinner men det är lugnt. ”Vi får dom väl snart tillbaka. Men det fick vi inte.”

Kalaset framskrider med fiskdamm och ganska äcklig förtäring, morotsstavar och andra hårda saker. Tårta också men gänget gillar inte grädde. Jims pappa tycks inte fatta allvaret för det går trögt för honom att leta.

Till slut hjälps alla åt och man hittar en massa andra saker som inte ens varit försvunna. Kalaset slutar i prylkaos och hopplöshet.

Jag avslöjar inte det överraskande och lyckliga slutet utan rekommenderar läsarna att fördjupa sig i Eva Lindströms stillsamma och kärleksfullt detaljerade teckningar av hyreshusets miljö och alla typer som bor där.

En hissreparatör blir i alla fall berättelsens hjälte, vi ser honom och hans hem på ett helt uppslag. ”Han är som vem som helst.” Det är ju så hjältarna brukar beskrivas.

Gänget ångrar att man lånat ut just mössorna och kommer på en massa andra saker som skulle kunna försvinna utan problem och saknad. Mössor är inget att leka med. Tänk på maktkampen om kepsarna i skolan. Jag ger boken stora mösspriset i guld.

Mer läsning

Annons