Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mormorstrenden skördar sina offer

Annons

Jag har börjat handarbeta. Ja, egentligen har jag inte bara börjat handarbeta. Jag är faktiskt helt besatt av mina mormorsrutor. Kan knappt vänta tills jag får sätta mig ner och låta virknålen gå lös i ögglorna. Efter en stund börjar nålen leva sitt eget liv. Det är helt fascinerande.

Mitt nyfunna intresse gör verkligen gott för självkänslan. Folk tittar plötsligt så vänligt på en.

Åh, det där är så meditativt, skrockar en äldre dam. Tänk, inte trodde jag att någon av mina döttrar skulle börja handarbeta, säger mamma, förtjust.

Du ser så harmonisk ut, utbrister en vän.

Jag tittar mig i spegeln; jo, rynkan mellan ögonbrynen är liksom mildare. Kan det vara så att virkning är bättre än botox? Andra är inte lika positivt överväldigade. Sexuell frustration, väser en manlig kollega.

Hela lunchrummet svämmar plötsligt över av berättelser om handarbeten som aldrig fick bli färdiga. Det märks att det här är ett ämne där många verkligen behöver lätta sitt hjärta. Om övermäktiga påfågelsmotiv, upprepade maskor som aldrig repade sig, och barntröjor som aldrig fick sitta på små knubbiga barnarmar.

Och visste ni förresten att om man glömmer bort sina garnnystan så kommer de att trassla in sig i varandra och aldrig gå att reda ut igen. Som hämnd. Jag tittar mig storögt omkring. Herregud, här har man gått och inte förstått att alla gör det, liksom.

När eller hur mitt eget intresse började, det vet jag inte. Jag vet inte heller om jag är ett offer för mormorstrenden eller om det är ett genuint intresse som kommit in i mitt liv för att stanna.

Förmodligen påverkas man av omvärlden långt innan man själv förstår att man är påverkad. Det är som om en trend smyger igång i döda vinkeln och sedan POFF så finns den bara där som en stor älgtjur i full galopp över vägen.

Plötsligt ser jag ju att hela stan är full av virkade väskor, broderade blommor och hemstickade handledsvärmare. Affärerna har visserligen satsat på det här länge, men det är som om det först nu går upp för mig vad en virkad sjal betyder. Vilket jobb som ligger bakom hantverket (Om det är handgjort).

Min egen besatthet vet snart inga gränser. Efter midnatt sätter sig sambon lite försynt på soffkanten och frågar om vi inte kan gå och lägga oss snart. Det är då jag blir som Alfons. Jag ska bara. Jag ska bara göra en till. Ingenting i hela världen kan störa mig nu. Efter en stund hör jag hur hans tandborste brummar igång i badrummet. Den låter rätt obekymrad. Kanske står han just nu och tänker på trender och livsfaser. Och att många av dem faktiskt går över, helt av sig själva. Han kan få tro det.

Mer läsning

Annons