Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mörkrädsla i en klass för sig

Alfred hälsar försiktigt på mörkret i källartrappan. Britt Jakobsson har läst en bilderbok om mörkrädsla som sticker ut.

Det finns konstnärliga bilderböcker om det mesta. Pernilla Stalfelt har tecknat och skrivit om Livet, Döden och Maten. Norrmännen Gro Dahle och Svein Nyhus tog sig an det känsliga ämnet pappor som slår i "Den arge". Danskarna Oscar K. & Dorte Karrebaek gestaltade något så fasansfullt som Auschwitz i sin bilderbok "Lägret". På temat Mörker står konstnären Jon Klassen i en klass för sig med boken "Mörkret längst ner" med text av Lemony Snicket.

Den handlar om Alfred som är rädd för mörkret. Han står där så patetiskt ensam och liten med sin ficklampa och ser sig ängsligt om i rummet, när han leker med bilar på golvet. Huset är stort och fullt av imponerande trappor, ledstänger och stora blanka fönsterrutor. Alfred är den enda mänskliga varelsen i boken och i sin litenhet förkroppsligar han rädslan för det stora mörkret, som för det mesta håller sig nere i källaren. "Hej, mörkret" säger han försiktigt och tittar neråt i källartrappan. Alfred försöker sig på en deal med mörkret. Om han besöker mörkret i källaren, kanske mörkret inte besöker honom i hans rum. Inte helt logiskt tänkt. Alfreds modiga utforskande av mörkret är spännande och lite skrämmande. På en av de sista sidorna håller textförfattaren ett pedagogiskt tal till läsaren. "Du kanske är rädd för mörkret, men mörkret är inte rädd för dig…" börjar det och förklarar hur tråkigt livet skulle vara utan mörker. Bilderna är den stora behållningen i boken som berättar om hur Alfred övervann sin mörkrädsla.

Britt Jakobsson