Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moneybrother lyste i mörkret

/
  • Anders Wendin, känd som Moneybrother, gästade under lördagen Östersund med gott humör och en välprövad hitkatalog.Foto: Mattias Pettersson

Det var med raska steg och ett kompromisslöst leende som Moneybrother äntrade Gamla Teaterns scen.

Annons

 Med ett halsband av plastblommor runt halsen och skjortan halvt uppknäppt verkade han snarare kidnappad från en chartersemester på någon ö på södra halvklotet, än höra hemma på en norrländsk höstkonsert.

Men ingen skulle kunna vara mer nöjd med att stå på scen denna kväll. Redan efter öppningslåtarna ”Born under a bad sign” och ”Stormy weather” står det klart att det inte kommer att bli en lugn kväll, varken på scenen eller i publiken.

– Det kan inte vara biljakt hela tiden, konstaterar pengabrorsan och tar ner tempot lite med ”Midnatt till 7” och ”6AM”.

Vad som händer efter låtbytet är ganska logiskt egentligen. Publiken, som snarare vill åtnjuta lalala-refränger och ”stampa med”-trumkomp tappar helt intresset för vad som händer på scenen.

Men det är snart åtgärdat, bandet lägger i högsta växeln igen och bjuder på ”The pressure”, följt av pengabrorsans personliga favorit ”It will not happen here”.

Tyvärr är det enkelspårigt att vara på konsert med Moneybrother. Det finns många hits, men utbudet är aningen onyanserat och begränsas ofta till låtar som bara eskalerar och återföds på klassiskt Springsteenskt ”Born to run”-manéer. För lugnet, känns det inte som om Moneybrother behärskar.

Tur för de som bara vill ha en sorts kaka, att det finns mycket av just den. ”Blow him back into my arms”, ”Guess who’s gonna get some tonight”, ”They’re building walls around us” och ”Reconsider me” är alla med på den överlag starka låtlistan.

Det är ganska självklart att senaste albumet ”Real control” inte är scenfärdigt material. Moneybrother fokuserar på att framföra sina äldre alster, eftersom det är de korten som han vinner publiken med. Hade han varit riktigt vågad och dumpat de nya, tama, låtarna till fördel för exempelvis ”I’m not ready for it, Jo” eller ”Feelings getting stronger in the dark” så hade konserten kanske kunnat nå en annan nivå. Men förståeligt nog får nya melodier vara med, även om de står i skuggan av sina äldre syskon.

En positiv överraskning är bandet, som trots att de inte direkt flörtar med publiken, ändå bjuder på en del intressanta tvärflöjtsolon och dragspelsmelodier (vilket tyvärr drunknar lite i ljudbilden).

Men trots problem med sin akustiska gitarr och lite halvfalsk sång så går det inte att tvätta bort leendet från pengabrorsans dalmålsklingande läppar. Och när han hittar balansen mellan baktakt, soul och rock så är han Ludvikas svar på 70-talets Springsteen. Även om han inte har full kontroll över alla sceniska och musikaliska grepp än, så bjuder han på en av höstens bättre konsertupplevelser i Östersund.

Mer läsning

Annons