Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Vera Möller, Huså

Vår mamma Vera somnade in efter ett långt, aktivt och innehållsrikt liv i en ålder av 93 år.

Hon föddes på hemgården Grubba i Huså, den tredje i en syskonskara på sex. Föräldrarna Klara och Nikolaus Grönlund hade ett litet jordbruk som försörjde familjen, utöver det arbetade Nikolaus i skogen på vintrarna.

Efter en olycka i 4-årsåldern förlorade hon ett finger vilket gjorde att hennes hand blev krokig, men hon lät aldrig det bli ett hinder för henne. Hon sa alltid om någon kommenterade hennes hand: ”Je har klare både o mjålk o äni som hör te”.

Mamma träffade vår pappa Torbjörn i tonåren, en kärlek som höll i sig tills pappa somnade in. Deras äktenskap resulterade i tre barn, Harriet, Tore och Karin.

Hon började i unga år att hjälpa till på några gårdar i byn, sedan i Kallrör och efter det Lidéns i Järpen. Mamma arbetade även en tid som hemsamarit. Sedan blev det arbete på skolan där hon lagade mat, men även arbetade som lokalvårdare och vaktmästare.

Kyrkan var ett kärt åtagande som hon innehade i många år. Kyrkis med barnen var också något som mamma älskade och hon fick många bevis på deras uppskattning.

En stor del av hennes hjärta tillhörde Husåspelet där hon var med från första repetition 1978, premiären 1979 till sista föreställningen 1999. En glädje i hennes liv var sång och musik, och nu väcktes verkligen ådran för underhållning. Hon var en av sex som bildade sång- och teatergruppen Släktingarna där många skratt fyllde tillvaron. Släktingarna gav många uppskattade föreställningar och släppte även en skiva med sin musik.

Ingen kan tala om mamma utan att nämna ”krusa”. ”Nu ski mä at a Vera å äta krusa” blev ett stående begrepp.

Barnbarnen var en otroligt kär del i hennes liv, det var alltid roligt att komma till mommom och farmor till en tillvaro av lek, sång och sagor. Sedan fick hon även förmånen att ta del av barnbarnsbarnen, det hann bli hela nio stycken.

Mamma tillbringade sina sista två och ett halvt år på Thomégården i Mörsil där hon fick bra omvårdnad, men det var i Huså hon hade sin själ och hjärta. Hon saknas av många vänner och bekanta samt syster Marianne med familj. Saknaden är otroligt stor för oss.

Harriet, Tore, Karin med familjer