Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Vanja Sörlin, Frösön

Så har mor Vanja kvällat i sommarens sista varma vind och inget blir sig riktigt likt.

Född Lindqvist växte hon upp på Gröngatan 10 i Östersund med sin familj. Pappa Nicanor var spelman och snickare på I5:s regemente. Mamma Märta städerska på ”läroverke”. Barndom och uppväxt präglades av mycket musik och hennes bröder Åke, Folke och Örjan blev senare riksbekanta musikanter på heltid. Storebror Eyvind blev en känd sportprofil i Östersund.

Många av hennes tidigaste somrar tillbringade hon hos morfar och mormor Theodor och Kristina Wiberg på Åsgård i Rissna, något som hon ofta talade om med kärlek och värme. Där fick hon utlopp för spring i benen och äventyr hos alla barnen i granngårdarna.

Redan tio år gammal började hon att dela ut Östersundsposten, och efter folkskolan började hon arbeta på Hallgrens eftr., därefter Linnemagasinet och så småningom på Dahlmans textilbutik. Under många år fram till pensioneringen var damekiperingen på Domus hennes arbetsplats.

Tengens dansbana i Ås var en mycket populär samlingsplats för dansant ungdom och där träffade hon sin Helge från Lit på sent 40-tal. 1952 stod bröllopet i Lits kyrka.

Deras första boställe blev Zeidlitzgården i Lit och snart föddes första barnet Birgitta 1954.

Efter en tid gick flyttlasset mot Frösön och där föddes sonen Lasse 1960.

Vanjas stora intresse och kunskap för handarbete och textil gjorde att nära och kära fick påfyllning i klädförrådet och vi såg hur broderier, vävar, tröjor och jackor formades ur hennes händer.

I början av 60-talet timrades stugan på Åsgård upp och det var mor och fars paradis på jorden.

All tid och resurs lades ned på gården och så småningom byggde även flera syskon sina hus där och somrarna fylldes av sång, musik, glädje, ungar och surströmming. Med sin sociala läggning trivdes hon som allra bäst där i närheten av familj, tjocka släkten och alla bekanta.

Ett annat stort intresse var naturligtvis gammeldansen som hon hade i ryggmärgen ända sedan barnsben.

Långt upp i åldern var det något som stod henne närmast och det berättas att när Helge och Vanja dansade snoa så var det något alldeles speciellt vackert. Under många år åktes det runt på ”bal” och med en svart Buick skumpades det runt på grusvägarna. Vänskapskretsen var mycket stor. Låtarna som pappa Nicanor spelade satt bergfast i minnet och hon trallade gärna.

Vanja blev änka redan 1995 och bodde kvar på Frösön till 2018 då hon flyttade till Björkbacka.

På ålderdomen blev besöken av släkt, barnbarn och barnbarnsbarn ett kärt glädjeämne för henne på Björkbacka äldreboende där hon bodde de sista åren.

Med humor och glädje avslutades kaffet alltid klockrent med ett ”heders” som blivit paroll i vår släkt.

Lasse och Birgitta