Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Tor Nordqvist, Ocke

Min stora kärlek, vår underbara pappa, morfar, farfar och svärfar har avlidit i en ålder av 70 år.

Tor var född i Ocke där han bosatte sig och bildade familj. Han arbetade i sin pappas åkeri, Nordqvist Åkeri, där han fortsatte att jobba tills han fick en stroke när han var 53 år. Därefter tog sönerna över åkeriet.

Tor gick i skolan i Mörsil, där jag också gick. Redan då var han något speciellt för mig. Vi blev tillsammans när jag var 16 och Tor 18 år. Redan som 16-17-åring kände jag att Tor var den jag ville leva med. Han var allt för mig.

Han gav mig tre underbara barn, som i sin tur gett oss sex fantastiska, älskade barnbarn. Våra barn Marlene, Mikael, Marcus och deras familjer har gett Tor så mycket styrka i alla hans motgångar i sjukdom. Och han ömmade och älskade barnbarnen över allt annat. Den styrka de gett, sa Tor, gjorde så att han fick leva lite till.

Trots Tors handikapp, så gjorde vi många spännande resor. Han ville att inget skulle vara omöjligt att genomföra. Han ville klara det mesta, till exempel byggde han en hiss så han kom upp i bland annat maskiner.

Teneriffa blev Tors och mitt paradis på vintern, där han tränade på Vintersol och fick många vänner genom åren. Tor hade en förmåga att göra avtryck och fånga upp kontakter med folk han träffade.

Efter att Tor blev sittande i rullstol och drabbades av många komplikationer i sin sjukdom, så gav han inte upp. Han tränade varje dag så fort han orkade. Planerade vad han skulle kunna genomföra, till exempel att flyga gyrocopter. Han hade kört många maskiner men inte en sån. Så det var bokat och klart trots att han var så sjuk då.

Tor gav alltid en hjälpande hand om någon behövde, fast han behövde all hjälp själv. Tor var varje dag tacksam för att han fick leva en dag till och tyckte att han fick leva på "övertid" och uppskattade den hjälp han fick av sjukvården.

Tor älskade störst av allt sin familj som gett honom styrka.

Det går ej att uttrycka saknaden av Tor. Min stora kärlek finns alltid i mitt hjärta.

Vi saknar honom.

Kerstin

Marlene, Mikael och Marcus med familjer