Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Sylvia Svensson, Näcksta

Den 19 juli är det ett år sedan Sylvia Svensson, Näcksta, avled vid en ålder av 76 år. Bara en vecka efter skulle hon ha fyllt 77 år. Närmast anhöriga är maken Sten, döttrarna Ulrika och Katarina, samt barnbarn och mågar.

Mamma Sylvia föddes den 25 juli 1942 i Orrviken. Hon var yngst i syskonskaran med sina storebröder Vidar och Rolf. Hon berättade gärna om minnen från barndomen. Minnen som skapades med hennes lekkamrater och minnen som hon fick med sina bröder och med sin mamma Emma och pappa Gunnar. Sylvias mamma Emma var från Storsjö och det var en plats dit mamma gärna ville återvända en gång per år.

När mamma var 19 år träffade hon pappa Sten. 1969 gifte de sig och familjen hann fira deras 50-åriga bröllopsdag tillsammans, en månad innan mamma somnade in.

År 1971 föddes första dottern Ulrika och 1975 kom andra dottern Katarina. I mitten av 70-talet bosatte sig familjen i Näcksta. Där kom mamma och pappa att leva och bo i sitt hus även när vi barn flyttat hemifrån. Mamma gillade att sitta ute på altanen i solen, ibland lösande ett korsord. Tillsammans reste de ett par gånger om år, de umgicks med vänner och upplevde saker tillsammans. Mamma och pappa hade ett väldigt fint liv tillsammans.

Som ung jobbade mamma inom handel, senare kom hon att jobba inom äldreomsorgen, ett arbete hon trivdes med. När vi barn var små var hon hemma med oss tills vi började skolan. Efter arbetslivet, som pensionär, uppskattade hon att spela bridge, boule och rams.

Vi barn har många varma minnen tillsammans med mamma; att inga köttbullar var som hennes, ris à la Malta på juldagen, att hon lärde oss baka tunnbröd, hemstickade strumpor, vårsolen ute på sjön, alla kramar och att hon alltid fanns för oss.

Hon blev mormor till fem barnbarn. Dessa har hon tillbringat mycket tid tillsammans med. Mormor fanns alltid för dem att springa till och de gjorde de gärna. Momma Sylvia var iväg på luciatåg, skolavslutningar, studentfirande, riduppvisningar, körsång med mera tillsammans med sina barnbarn. De var hennes allt, en momma som alltid fanns där. Hennes hjärta var stort och det fanns alltid plats för familjen, vänner, hundar, hästar, katter, marsvin, ja allt som fanns omkring henne stod henne nära.

Trots mammas sviktande hälsa höll hon alltid modet och humöret uppe. Våra minnen av mamma är så ljusa och fina trots att vår saknad är så stor.

Älskade, underbara mamma.

Familjen

genom dottern Katarina