Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Svante Westman, Knytta, Frösön

Svante Westman, Knytta, Frösön, har lämnat oss, 71 år gammal. 

Han har vandrat omkring oss länge, nästan lika länge som han levt. Han gifte sig med Susanne. De träffades unga och har gått sida vid sida sedan dess. De har levt i glädje och sorg, med skratt, gråt och omsorg om livet och varandra. Deras barn Jasmine och Andrea kom och blev en fantastisk del av deras liv. De fyra har också varit en del av andras liv, som vänner, arbetskamrater, skidvänner och familj. De har skapat mer för fler, var för sig och tillsammans. Nu är de tre, för Svante har lämnat. 

Vi minns när han sprang maraton, hur vi beundrade insatsen. Hur man kunde springa så långt, kanske särskilt med allt han bar inom sig i form av en trasslande kropp. Han tränade, sprang och skidade, han åkte motorcykel och nyttjade naturen till fullo. Fjällen och backarna var hans hemmaplan. Han njöt natur, skidspår och slalombackar. Han gav aldrig upp, han fortsatte ända till sin sista dag. Det är en stark bild hos mig av honom. Han gav aldrig upp, han levde sitt liv i friskvårdande glädje. 

Svante var innovatören som introducerade vikkäpparna i slalombacken. Det förändrade sporten för evigt. Visst var det käpparna och Svante som var det som gjorde att hans svärfar Jan Lundeberg fick delta som funktionär i OS i Lillehammer? En upplevelse som skapade berättelser i familjen i evig tid. Svantes insats var unik och fantastisk. 

Han hade alltid ett leende på läpparna, ja, ett riktigt gott humör. Han var skämtsam och hade ofta något lite klurigt att tillägga. Han fick till skämten, skapade atmosfär i rummet. Den fanns i honom, glädjen fanns i honom. 

Han hade ofta, kanske till och med alltid, ett projekt igång. I arbetslivet spelade vägarna roll. När arbetslivet tystnade spred han gracerna på flera håll. Lite väg, lite skog, lite röjning, lite diken, lite hus eller annat fix. Han kunde och gjorde, satt inte stillsamt tyst.  

Hans somrar med familj och släkt på Öland involverade oss alla. Samtal om områdets vägar, diken, byggnationer och andra projekt drevs alltid med engagemang, glöd och glädje. Hans kunskap gjorde skillnad hos oss.  

Vi lider med familjen, sörjer att han lämnat oss. Vi gläds åt att han var aktiv hela vägen in i mål. Han är, kommer för evigt att vara, saknad i hela vår krets. 

Anette Grinde & Leif Hemlin 

Jenny, Sofie och Hans Grinde