Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Sture Axelsson, Östersund

En av Sveriges äldsta AIK:are har gått ur tiden. Vår älskade make, far, morfar, farfar och gammelmorfar Sture Axelsson har lämnat oss.

Pappas liv var aktivt långt upp i hög ålder, men vi börjar lite bakåt i tiden. Redan i unga år blev idrotten väldigt viktig för pappa Sture. Fotboll, bandy och bordtennis var hans stora intressen. Tidigt i tonåren spelade han i Castors A-lag. När pappa efter skolåren på ÖPM, Östersunds praktiska mellanskola, fick en egen nyckel till ungdomsgården på andra sidan gatan från Norra skolan, blev pingis ett stort intresse vilket ledde till många DM-segrar för Häggenås. 

Under pappas uppväxt fanns varken hans mamma eller pappa så mycket närvarande. Därför växte han också upp hos sin mormor Hilda, som kom att bli tryggheten under den tiden i livet. Pappas morfar Konstantin var kupémästare vid järnvägsposten och han ville att pappa skulle börja arbeta vid posten och så blev det.

Korpidrotten var på den här tiden väldigt stor i Östersund. Posten, polisen, SJ, fältjägarna och brandkåren var tuffa konkurrenter till varandra. Oftast stod posten som segrare i dom olika sporterna, men kamperna var hårfina. 

För pappa så var fotboll och trav hans allra största intressen. Redan som liten grabb jobbade pappa på publikplatserna på travet, säljandes choklad från en liten bricka på magen.

Stures närvaro på travet ledde till en god kamratskap med dom flesta tränare vid den tiden. Kjell Lenneberg och Elis Karlsson kom att betyda mycket för pappa. Höjdpunkten i hans travliv var när han såg Ego Boy vinna Elitloppet 1973 på plats på Solvalla.

Efter pensioneringen så kom en ny utmaning i form av barnvakt till barnbarn och hundvakt i parti och minut, vilket såg till att hålla tempot uppe.

Detta var något  som både barn och barnbarn verkligen uppskattade. Året som han hjälpte till i Mårdsundbodarna kommer aldrig att glömmas bort.

Nu är ett långt och innehållsrikt liv över. Pappa, vi saknar dig ändlöst.

Marianne

Barnen med familjer