Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Solveig Svensson, Vigge

När naturen grönskade i sin fulla prakt somnade Solveig Svensson, Vigge, stilla in i sitt hem i tidig gryning den 13 juni med sina döttrar hos sig.

Hon blev 76 år, 11 månader och 12 dagar. Ett hastigt kortvarigt sjukdomsförlopp avslutade hennes fotavtryck på jorden. Nu när naturen åter ändrat skepnad så blir minnet, om möjligt, mer levande i allhelgonatid.

Solveig växte upp i Lockåsen, Oviken, tillsammans med sina föräldrar Olle och Märet Jönsson och sina yngre syskon Kjell och Ruth. Hon var flitig och hjälpsam på gården och i hemmet. Redan när hon var mycket ung så följde hon korna den långa vandringen från gården till betet i Galåbuan om sommaren.

Efter avslutad skolgång i Älven och utbildning på Rösta i Ås fick hon anställning i ett hem på Frösön där hon tog hand om barnen och hemmet under en tid, innan hon reste till Södertälje tillsammans med en väninna och arbetade där under en kort period på en herrgård.

Solveig träffade vår pappa på 60-talet. De gifte sig och bosatte sig på hans hemgård, Sven-Ols, i Hoverberg, där de tillsammans drev mjölkgården. Solveigs flitiga händer arbetade med sysslor från tidig morgon till sen kväll och hade ändå tid för annat. Handarbete av alla de slag och ideella insatser på hembygdsgården.

Hemma på gården var det alltid fullt med människor och släktingarna fyllde bryggstugan på sommarloven. Alltid fanns det plats för omsorg av andra. En tallrik med hennes goda mat eller en kaffekopp och fikabröd fanns om någon ville ha, eller om hon tyckte att de behövde. Solveig satte avtryck på gården ända fram till branden år 1997, som blev början på ett avslut i deras äktenskap och gav plats för ett nytt kapitel i Solveigs liv.

Solveig och Gunnar fann varandra, dryga trettio år efter deras sista dans, och deras saga fick en början 1998.

Hon arbetade nu på ålderdomshemmet Berghem i Hoverberg samt hjälpte till med sysslorna i det småskaliga jordbruket som Gunnar hade. De delade många intressen i livet och gjorde mycket tillsammans under de år som följde. De årliga semestrarna till Långbuan, för att vara butös, var en av flera höjdpunkter.

Trädgård var ett annat intresse och de byggde upp en oas av blommor och rosenbuskar hemma i Vigge. Resor och utflykter var ett återkommande inslag och däremellan fick de tid för barnbarnen. Solveig kallade sina elva barnbarn för sin vackraste blombukett.

Efter 19 år tillsammans avslutades dialysen för Gunnar och inom en vecka blev Solveig plötsligt ensam. Sorgen och ensamheten läktes i viss mån av släkt och vänner. Solveig skulle alltid ha något i händerna och var igång varje dag. Hon fortsatte ända till slutet med sitt engagemang i Vigge bygdegård, middagar och bakning till oss döttrar, mågar och drängar.

Ett besök på hälsocentralen förändrade allt. På valborgsmässoafton fick Solveig sitt cancerbesked men vi har aldrig sett henne som cancerpatient. Solveig var frisk i hela sitt liv och hade sin första och enda sjukdomstid de sista veckorna av sitt liv. En tid som för henne själv var viktig att många inte skulle veta något om. Det var slutpratat om henne kring köksborden nu, tyckte hon.

Solveigs engagemang och intresse för släkten, våra familjer och vänner har lämnat ett tomrum efter sig. Ett hål som inte går att fylla.

En innerligt varm älskad mamma och mormor har lämnat jordelivet. Men hennes kärlek och starka gnista lever för alltid inom oss.

Döttrarna Lisa, Marie, Anki