Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Ruth Henriksson, Hoting, 94 år

Vår kära mormor och farmor, Ruth Henriksson, har somnat in och lämnat oss i stor sorg och i oändlig saknad.

Annons

Hon var mycket älskad av sin familj, släkt och vänner och lämnar därför efter sig ett stort tomrum. Hon fick dock leva till en ålder av 94 år och vi är övertygade om att hon haft många lyckliga stunder under sitt långa liv.

Våra minnen är många, fina och ljusa. Oavsett om Hoting bjöd på 29 grader kallt eller en ljummen sommarkväll så var känslan alltid densamma att komma hem till vår momma/famma. Man visste att hon under en längre stund stått i fönstret och spanat efter bilen som snart skulle svänga in på hennes uppfart och att hon därtill hade flertalet aktiviteter på gång: steken stod i ugnen, gurkan var inlagd, rårörda lingon i den vita porslinsburken som var klädd i apelsiner, radion stod på, papiljotterna var just uttagna, på bordet en pågående patiens och frysen var full med småkakor, tunnbröd och bullar. Troligtvis hade hon även under förmiddagen tagit sin dagliga långpromenad och även hunnit med att sticka eller virka lite. Momma/famma var en riktig mat- och bakmor som verkligen kunde laga klassisk husmanskost och recepten på småkakorna satt i ryggmärgen. Det kändes aldrig som om mat och bak var något måste utan något som hon njöt av att utföra medan hon gnolade sin barndoms melodier. Som barn kändes den stora frysboxen enorm och förrådet av plastburkar som någon form av världsrekord. Några av hennes klassiker som vi för evigt tar med oss är hennes underbara gröna punschkakor med hasselnöten på toppen, skorporna, rullrånen och de tunna pepparkakorna med hackad mandel i.

Lugnet hittade momma/famma i aktiv vila. När hon stod på bryggan nere vid Smalån och metade efter abborre njöt hon fullt ut. Oavsett napp. Samma tillfredsställelse infann sig under de många och långa skogspromenaderna på jakt efter årets hjortron, lingon eller blåbär. Oavsett napp.

Momma/famma var inte så lång och vi minns den bruna manchesterkudden som hon satt på när hon körde runt i den stora beige Mercedesen. Hon såg så liten ut bakom den stora ratten. I övrigt var det mesta stort när det gäller momma/famma Ruth. Hennes stora hjärta resulterade i ett omfattande socialt liv och hon fanns till och betydde mycket för många i sin omgivning. Hennes och moffa/faffa Edvards självklarhet med att ha en nära relation inom familj och släkt har överförts till deras fem barn och den har sedan fortsatt till oss i nästa led med samma självklarhet. Detta är något som vi barnbarn värdesätter stort i våra liv och som vi ser som en otroligt fin tradition att föra vidare till våra barn.

Den vägledning hon gav oss och alla fina minnen vi har av henne kommer att leva vidare med oss och våra familjer.

Barnbarnen