Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Nils G Åsling, 89 år

En av mina bästa vänner i det politiska livet har lämnat det jordiska.

Annons

Vi hade skilda partipolitiska uppfattningar. Vi stod för olika idéer och värderingar. Men våra liknande bakgrunder förde oss samman till en pragmatisk syn på hur politiska frågor skulle lösas. Vi hade en stark gemensam värdegrund med rötter i landsbygden och i hembygden. Han i norr. Jag i söder. Våra många personliga samtal under årens lopp utgick alltid från hur den praktiska politiken kunde användas för ett bättre och rättvisare samhälle för hela Sverige, för både stad och landsbygd.

Nils G Åsling började sitt yrkesliv som vedkörare på ett jämtländskt kalkbruk. Jag började mitt med att tjäna bönder i Småland. Han lånade skrivmaskin av Jordbrukskassan. Jag av Sparbanken. Vi talade ofta om hur föreningslivet och folkrörelserna förde oss in i politiken och om hur föreningar, kunskap och litteratur blev viktiga redskap för byggandet av Sverige.

Nils G bar på en ständig hunger efter kunskap. Han var löpande nyfiken på mina teologiska studier på äldre dar. Vårt sista telefonsamtal ägnade vi åt oro över folkrörelsernas minskande betydelse i vårt land.

Åren vid kalkbruken glömde Nils G aldrig. Flera gånger t o m under senare år återkom han till dem. Han skrev en skrift om Kalk och kalkbruk i jämtländska bygder, som Alsens Hembygdsförening gav ut. När han hade skrivit boken Jo-gården i Åse, en gammal jämtlandsgårds historia, så ringde han och sa: Man får aldrig glömma sina rötter! I ett senare telefonsamtal åberopade han författaren Henrik Tikkanens minnesvärda ord: Den som inte vågar se framåt och inte kan se bakåt – måste se upp.

Nils G hatade historielöshet. Han ville att människorna skulle veta varifrån de kommit och att de skulle känna till sina rötter. Jag upplevde att Nils G bar på en stor trygghet och stolthet i sina rötter och i sin familj hemma på gården. Och i sin hembygds seder och traditioner.

Under min livsresa har jag mött många människor som uttryckt kärlek till sin hembygd. Nils G Åslings kärlek till Jämtland var unik. När jag i oktober 1982 efterträtt Nils G Åsling som industriminister bjöd jag hem honom på middag till vårt hem i Nacka. Jag ville tacka honom för hans arbete för Sverige. Det blev samtal in på småtimmarna. Inget ämne blev slutbehandlat. De blev kvar för många senare samtal. Första gången blev det mycket om Jämtland.

Det var alltid meningsfullt att tala med Nils G. Glädjen och skrattet fanns alltid med. Inte alla våra debatter om industri- och regionalpolitik var kanske helt sakliga och rena eller lugna. Men det äventyrade inte vår vänskap och ömsesidiga respekt för varandra.

Thage G Peterson

Annons