Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Maj-Britt Theorin, Stockholm

Till minne av Maj-Britt Theorin, en god vän och kamrat i S-kvinnors förbundsledning på 90-talet.

Plötsligt finns hon inte längre. Hon, Maj-Britt Theorin, som verkade odödlig. Orädd, stundom kompromisslös, global och lokal på samma gång. Ena dagen i FN för att leda vapenstudien om militärism och miljö. Några dagar senare i Gräftåvallen för att delta i Vaplans kvinnoklubbs svampkurs med dåvarande ordförande Mi Bringsaas som ledare. Sådan var hon – alltid tillgänglig, generös med sin tid, intresserad.

Maj-Britt hade, tror jag, ett speciellt förhållande till vårt län. Vi gjorde så mycket här tillsammans. Jag minns när vi var i Valsjöbyn. Bodde i ett hus med möss, som steppade fram på natten. Vi fick låna en katt men hon var mätt och studerade lika intresserat mössens framfart som Maj-Britt och övriga. Middagen på kvällen med de allvarliga samtalen om att bli ensam, hennes Rolf hade precis gått bort likasom flera av de andras män. Nästa dag mattävling mellan ett lokalt lag och Maj-Britts; ”dom som kom långt bortifrån”. Det skedde under ledning av systrarna Brydling – nu framgångsrika i matvärlden. Det blev oavgjort – för husfridens och gästfrihetens skull…

En annan middag försiggick i Nälden. Då var Svensk Damtidning där och förevigade läckerheterna… Mi var med också denna gång. Och Maj-Britt visade sig vara matexpert – också.

För två år sedan var vi på Åreskutans topp, studerade utsikt och lokala kvinnoföretag. Maj-Britt var alltid den som frågade, kommenterade och gav sina, oftast, positiva kommentarer till sina medmänniskor.

Den sista festen tillsammans i Terasshusens kvarterslokal. Lokala kvinnor och Maj-Britt som i vanlig ordning höll ett lysande tal om kvinnor här hemma och långt borta. Sedan vandringen i parken med ett kvinnoquis, där hon samarbetade med dem som ville...

Så var hon. Hennes politiska gärning sträckte sig dock längre än till Nälden/Östersund/Valsjöbyn/Gräftåvallen. Hon hade omfattande internationella uppdrag, som ordförande eller ledamot, oftast i FN:s regi och de handlade alltid om fred, en kärnvapenfri värld, miljö eller feminism. Ett minne, som särskilt fastnat är när Frankrikes president Chirac, 1995, beslutat att återuppta kärnvapenprovsprängningar på Mururoa-atollen. Jag var förbundsordförande i vårt förbund och var i Kapstaden med Socialistinternationalen, Maj-Britt, VU-ledamot var hemma och höll ställningarna. Plötsligt ringde hon och undrade om vi inte skulle starta en bojkott mot franska viner? Absolut, sa jag. Maj-Britt drog igång och som det lyckades! Och de franska ostarna åkte med på köpet…

Nu har denna starka röst tystnat. Den vackra, eleganta Maj-Britt, uppvuxen i ”ett rum och kök med dass på gården”, hon, som med egen erfarenhet, har kämpat så för jämlikhet och feminism, är borta. Men vi glömmer henne inte. Och jag säger: Tack Maj-Britt!

Margareta Winberg

Ordförande i S-kvinnor 1990-1995