Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Lewi Fredriksson, Stora Blåsjön, 73 år

Lewi Fredriksson, Stora Blåsjön, avled 1 april 73 år gammal. Han efterlämnar hustrun Gunnel och fem barn med familjer. Begravningen ägde rum på valborgsmässoafton i Ankarede kapell.

Annons

Min man Lewi föddes 1940 och växte upp i lilla fjällbyn Blåsjön. Hit till glesbygden flyttade jag från Göteborg. Här möttes vi. Så annorlunda uppväxt vi haft.

Den tidens Blåsjön hade inte el eller vatten indraget i husen. De flesta fjällhemman hade djur. På de branta lägdorna skulle vinterfodret skördas. Första sommarlovsmorgonen fick barnen pallra sig iväg med gårdarnas djur till skogs och till sätrar, varje dag i ur och skur. Detta var också Lewis arbete många somrar.

När Lewi fyllt 12 och blivit lite mera karl måste han hjälpa till med tyngre göromål: bära ved, vatten, mjölkkrukor till och från sommarlagården och arbeta i slåttern.

Inte en ledig sommarlovsdag, men ibland kom Bio-Nisse med sitt biotält till gården.

Sitt första jobb fick Lewi som bodbiträde i Erlands diversehandel. Efter det skaffade han sig en mekanisk utbildning och började jobba i sin svågers bilverkstad i Blåsjön.

Många av byns ungkarlar hade ögon för "nylärarinna" då jag kom till byn. Lewi var ingen handlingarnas man, så skulle det bli allvar mellan oss, fick jag allt fria själv.

Att ta hand om hemmet, byta blöjor, laga mat, stryka babykläder, sina egna skjortor och ofta resten av tvätten var inte vanligt bland karlar på 60-talet. Där var Lewi en pionjär! Under ett par år då jag pluggade var han hemmapappa på heltid. Familjen växte, vi fick fem härliga barn och har i dag tolv underbara barnbarn. Nu som vuxna minns barnen honom ständigt med ett barnbarn i sitt knä, lugnad av hans varma goa händer.

Mig gav han kärlek och värme på sitt tystlåtna sätt och fanns alltid när jag behövde honom.

När vi blivit pensionärer lagade han vår frukost och förmiddagskaffe med kaffebröd: "Jag tar å svejs på pannan."

I 15 år bodde vi i Jorm. Då jobbade Lewi mestadels som arbetsledare på ett litet företag som tillverkade blodanalysapparater.

Vi flyttade tillbaka till Stora Blåsjön 1982. Lewi var hemkär och hade en tomt där för en sportstuga, men vi byggde permanentbostad i stället. Han arbetade i hotellets skidliftar, en tid var han byvaktmästare, utbildade sig till guide i Korallgrottan och hade tusen saker för sig. Han kunde laga allt och hittade på lösningar så att trasiga saker fungerade igen: leksaker, skor, handskar, allt som kunde gå sönder. "Jag gjorde en abrovinsch", var hans uttryck.

Lewi var aktiv i Hem- och skolaföreningen, sekreterare i Rädda barnen, styrelsemedlem i PRO och i många år kyrkvärd i Ankarede kapell.

I sin verkstad slöjdade han knivar och smörknivar i älghorn. En färdighet han lärt av sin far.

Musiktalangen ärvde han av sin farmor och farfar från Raukasjö. Gitarren var favoritinstrument. Han var med i Frostvikens dragspelsklubb, sedan i ett spelgäng i Blåsjön. Sista åren var det Gränsbandet som gällde, där han var uppskattad sångare. Kanske man utanför Blåsjön ska minnas honom som spelman, medan han i vår by förblir den ständige allt-i-allo, som hjälpte alla oavsett vad det var. Nu går inte längre att göra som man varit van: "Fråga Lewi!"

Människor i Blåsjön har ett uttryck som hänger kvar från li-målet: "Han är så sakensam."

Lewi kommer att saknas av många.

Gunnel Fredriksson