Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Lars-Göran Wikström, Grimnäs, 65 år

Vår käre far har avlidit i en ålder av 65 år.

Annons

Lars-Göran föddes två dagar innan julafton 1948 i Mellgårn´ i Grimnäs, där han även bodde och verkade under hela sitt liv. Tveklöst älskade han gården och byn.

I början av 1970-talet utbildade sig pappa till skötare i psykiatri och började därefter arbeta på Frösö sjukhus. Efter en tid fick han anställning vid Furuhagens vårdhem i Bräcke, där han även träffade sin nuvarande sambo. Han övergick senare till arbete på gruppboende.

Tillsammans med sin mångårige vän och granne, började pappa på 1970-talet att odla potatis till försäljning, då enbart för självplock. Odlingarna utökades så småningom och de började själva ta upp potatisen, som såldes i gårdsbutik och levererades till skolor och affärer runt om i Bräcke kommun. Vid dödsdagen hade årets potatis precis blivit satt och blasten hade börjat smyga sig upp ur "perlanne", som pappa alltid kallade potatislandet.

Jakt och fiske var ett stort intresse hos pappa och höjdpunkten på året var när jaktsäsongen drog i gång och han fick flytta ut med jaktlaget till buan. Resten av året var det fiske som gällde, och han åkte främst till Holmsjön, där han drog upp öringar som han sedan åkte hem och tillagade. Fisk, älgkött och "peran" var maten som gällde. När det vankades ris eller pasta var han snabb till kylskåpet för att leta upp några potatisar från dagen innan som han kunde steka upp och äta i stället.

Pappa var väldigt händig och gillade att fixa saker och hjälpa till. Bland de sista sakerna han gjorde var en sandlåda till sina två barnbarn. Han var också med att bygga ett vindskydd, som sattes upp vid byns badplats i början av juni. Att han var engagerad märktes tydligt och han skred genast till verket när någon syssla skulle utföras.

Hans två barnbarn, som bor på nedervåningen, kom ofta upp och det var något som gladde honom mycket.

Det är med stor sorg och saknad som pappa gått bort.

Michael, Johan och Louise