Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Kerstin Bränngård, Bergshamra, Solna

Konstnären Kerstin Bränngård, har stilla insomnat på Bergahemmet i Bergshamra, Solna

Kerstin var dotter till skulptören Gustaf Sandberg och bildknypplerskan Greta Sjunnesson-Sandberg.

Hon föddes i Stockholm 1917. Familjen flyttade till Ornässtugan i Ulriksdal 1921 och Kerstin beskrev sin barndom som fantastisk, men hon tyckte inte om att gå i skolan. Hon hade inte alls tänkt sig en framtid som konstnär – rita och måla gjorde man ju ändå - utan hon ville bli trädgårdsmästare eller upptäcktsresande.

Efter skolans slut tog Kerstin arbete som stallkarl i Sorunda. Hon plöjde med stora ardennerhästar och bar säckar som vägde upp till 60 kg. Efter ett par år flyttade hon hem till Ulriksdal igen, och började först på Edvin Ollers målarskola och sedan blev det hos Isaac Grünewald. Det märkliga var att hon inte sökte in, utan bara började, och som hon sa: Han lät mig hållas. Tiden hos Grünewald blev betydelsefull.

Efter konstutbildningen gav hon sig ut på luffen från Skåne i söder till samerna i norr, med målarskrin och cykel och arbetade sig fram mellan gårdarna. Hon hjälpte till med olika saker på gården, målade av barnen eller djuren, hjälpte till med läxor eller i trädgården mot mat och husrum.

Det var under den här resan som hon en dag kom till Brännan i Storholmsjö, Föllinge och träffade Nils Bränngård, och blev blixtförälskad. Hennes man Nisse var skogvaktare och hade sin första anställning i Lycksele, där första barnet Björn föddes. De flyttade sen till Backe i Ångermanland, där Anders och Agneta föddes, men även en dotter, Kristina, som dog när hon var mycket liten.

Hela tiden tecknade och målade Kerstin. Hon uppmuntrades av sin man, och utvecklade sitt konstnärskap. Hon fick en mängd porträttbeställningar och 1949 fick hon sitt första offentliga uppdrag, en altartavla till Höglands kapell i Dorotea. Därefter bland annat glasfönster i Bodums kyrka och Backes församlingshem, väggmålning i Rossöns skolmatsal och till Backe lasarett bildväven Skogslandet.

Familjen flyttade till Strömsund 1966, och levde där fram till maken Nils död 1978. Det var mycket aktiva år för Kerstin, hon fick många beställningar. Som altarväven i Föllinge kyrka, där dottern Agneta utförde själva vävandet, en vägg på Hälsocentralen i Strömsund, glasfönster till Odensala vårdcentral, Birgittahemmets kapell i Djursholm med mera.

Kerstin flyttade till Östersund 1982 och två år därefter till Stockholm. I början av 90-talet flyttade hon till Konstnärshem, på Hornsgatspuckeln. Hon trivdes i sitt hem i ett 1700-talshus och var mycket glad åt gemenskapen med de andra konstnärerna, bland dem hennes ungdomsvän, Signe Lund-Aspenström. Men så småningom började Kerstin bli lite glömsk, och hon flyttade till dottern i Småland.

Kerstins sista utställning ”Konst genom fyra generationer” på Länsmuseet Jamtli i Östersund, hade vernissage på hennes 100-årsdag.

Kerstins mor Greta hade avlidit på Berga, 1977, och dit flyttade Kerstin 2014, och då var cirkeln sluten. Berga ligger nära Ulriksdal.

Signes dotter Anna Aspenström, beskrev Kerstin som en avundsvärt äkta och därtill beundransvärd person.

Hon sörjes närmast av barnen Björn, Anders och Agneta med familjer.

Pia-Kristina Garde

Författare till Konstnärshem – ett förtrollat kvarter, (Stockholms Stadsmuseum, 1999)