Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Karin Sträng, Östersund, 61 år

Min syster Karin Sträng, född Jönsson, avled 8 maj strax före sin 62:a födelsedag.

Annons

Karin föddes i Bonäshamn som yngsta barn till Maja och Erik Jönsson och gick i skolan i Kall. 1965 flyttade familjen till Kövra och Karin gick högstadiet i Myrviken. Ett par sommarlov tillbringade Karin hos min familj i Skåne och redan då visade hon sitt kämpaglöd genom att klockan tre på morgonen cykla cirka en mil och plocka jordgubbar. Pengarna hon tjänade använde hon bland annat till att köpa tyg och sy sina fantastiska kläder.

Hon hade så god hand med våra barn så det kändes tryggt att hon fanns där. Redan då visade hon stort intresse för bakning och matlagning, som hon hela tiden utvecklade till stor kokkonst med spännande rätter. Att ta tillvara bär blev också hennes årliga skogsutflykter.

Karin träffade Hans Sträng 1971 och de bosatte sig i Brunflo. Där föddes Maria och Per-Arne och vid sidan av sitt arbete i hemmet var hon tidningsbud. När lägenheten blev för trång tog de chansen att bygga villa i det nya området Torvalla 1985. Där odlade Karin både grönsaker, blommor och bärbuskar. Ja, det var en riktig idyll och hon gav många prov på sin handarbetsskicklighet. Ingenting tycktes omöjligt när hon vände den bleknade markisvolangen på flera meter och sydde fast den med den fräscha sidan utåt.

LM Ericsson var hennes första anställning och vid flera tillfällen fick hon möjlighet att arbeta utomlands. Efter flera omstruktureringar i organisationen hette företaget Solectron när Karin på grund av sin sjukdom blev sjukskriven.

Mellan sina behandlingar kände hon sådan optimism och gjorde många resor med "Rosa bussarna". Den första gick till Skottland som hon sedan återvände till på egen hand och reste ospecificerat och vandrade. Hon reste bland annat med Transsibiriska järnvägen i sex veckor och året därpå gjorde hon en ännu längre resa till Australien och Nya Zeeland. Sista resan med "Rosa bussarna" gick till Vitryssland och ner till forna Jugoslavien. Detta sätt att resa gillade hon och har fatt många vänner som hon höll kontakt med. Hon njöt också av solsemestrar i sydliga länder med familjen.

När barnen flyttat hemifrån var det läge att byta villan mot lägenhet och barnbarnen Mattias och Moa var ofta hos mormor och morfar som alltid hade något spännande att göra inne i stan.

Under senaste åren engagerade hon sig som funktionär vid skidskyttetävlingar.

Karin är innerligt sörjd och saknad av maken Hans och dottern Maria, svärsonen Lars och barnbarnen Mattias och Moa, sonen Per-Arne, svärdotter in spe Helena och lille Alfred bara drygt ett år, syskon med familjer, svägerska och svåger med familjer samt många släktingar och vänner.

Storasyster Aina