Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Iwan Johnsson, Svenstavik

Nu har en ”bygdens sanne profil” gått ur tiden. Tankarna far likt strida strömmar som virvlar omkring…

Annons

Iwan lärde jag känna för över femtio år sedan. Mest känd är han naturligtvis för sin livsmedelsrörelse i centrala Svenstavik. Men det finns flera dimensioner i denne persons leverne. Vidsynt och klarsynt såg han framtiden an. Egenskaper som samtidigt parades med realism. Hans klokskap smittade av sig. Kanske var det som dansarrangör på populära Galhammarudden. Eller som eldsjäl för dragspelsmusiken. Hans vinnande koncept för publika evenemang satte guldkant på den sydjämtska kulturen. Hans medfödda förmåga i marknadsföringsfrågor väckte min beundran.

Som sprungen ur ett köpmannasläkte kom så idén om att skriva om lanthandelns strukturella tidevarv. I ”På bua” i bokform och på film har han medverkat i en dokumentation om branschens omvälvande förvandling under mer än ett sekel.

Den lokala telefonkatalogen som utgavs i bygden var också ett av de projekt som tillförde den rätta sociallokala känslan. Arbetstimmarna var många och omspände hela året, men som i slutändan bidrog med ansenliga överskott till Åsarna lions clubs globala hjälpverksamhet, speciellt till de baltiska länderna. Iwans generositet till omvärlden var ett av hans utmärkande drag.

Som musikaliskt intresserad låg hans dragspelsintresse i förgrunden. Fick sitt första dragspel som nioåring. Hade egen orkester under 40-talet. De senaste åren, så länge krafterna medgav, medverkade han i Lars Håkans kvartett.

År 1999 tog han initiativet till en utflykt i bussar till dragspelets stora festival i Ransäter. Även den gången såg vi Iwans ledarskapstalang då han organiserade allt, både resa och boende.

När Bergs dragspelsklubb bildades år 1982 fanns han med som stöttepelare och kassör i styrelsen.

Allt detta och många andra kulturella begivenheter, som Iwan varit med om att tillskapa inom hembygdens domäner, ger ringar på vattnet i en överväldigande kulturkaskad av oförglömliga händelser och episoder som omgärdat hans liv i en bygd som han varit trogen och älskat.

Eller som Iwan själv uttryckte sig i en tidningsintervju i Östersunds-Posten i mars 2009: ”Nu kan vi gå i graven utan att känna skuld till eftervärlden”.

Idag går tankarna först och främst till familjen men jag är förvissad om att hans livsgärningar inom främst den kulturella verksamheten länge kommer att bestå i allas våra sinnen.

Kamraten Åke Bengtzon

Annons