Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Inkeri (Ingrid) Ros, Strömsund, 86 år

Vår kära mamma, Inkeri, har avlidit i en ålder av 86 år.

Annons

Mamma föddes i Pyhäjärvi, Viborgs län i Finland 1927. Hon kom som flykting till Sverige efter andra världskriget. Hon mötte kärleken, Holger Ros, i Harsprånget. De gifte sig 1950 i Arvidsjaurs prästgård och fick sex barn.

Vi växte upp i Strömsund och där jobbade mamma som sömmerska och servitris på Grand Hotell. 1975 flyttade vi till Hammerdal, där mamma jobbade på en träfabrik .

Mamma var en omtänksam och snäll person, och som sömmerska hade vi en egen garderob med fina kläder som hon alltid sydde åt oss. Hon sydde klänningar, hättor och mycket annat för att vi skulle vara fina. Hon ville alltid ha oss som dockor med tyll och rosetter. Fanns inte tiden där för att sy så tog hon fram en katalog som vi fick peka i och välja vad vi ville ha.

Mamma såg alltid till att vi alla hade det bra och var mån om oss. Hon ville alltid ställa upp och satte alltid oss andra i första hand. Även när vi blev vuxna hade hon oss alltid som små. När hon fick höra att hon skulle få barnbarn så var hon orolig långt innan de föddes. Hon ringde och frågade jämt hur det går och hur vi mådde, om hon skulle komma och hjälpa till med något. Hon fick 15 barnbarn. Och den som alltid kom ihåg dem när de fyllde år var mamma, hon ringde alltid dem och sjöng Ja, må hon leva. Therese ord när hon hörde att momma somnat var Vem ringer oss nu och sjunger för oss när vi fyller år? 

Mamma var en orolig själ. Man kunde aldrig berätta om någon var sjuk eller om det hänt något, för hon blev så orolig att hon inte fick någon lugn och ro, utan en ångest att hon inte fanns där för oss.

Mammas största intresse var att åka iväg och fiska, oavsett årstid. Bara hon fick känna något napp på kroken så var hon nöjd och lycklig. När vi var barn gjorde vi många resor till hennes hemland och besökte Kotka och Harjavalta där hennes systrar bodde.

Bärplockning på sommaren var också ett stort intresse. Mamma och pappa plockade alltid bär så vi skulle kunna fylla på frysen. Fiskeresorna till Risede och Lidsjöberg och avlägget var hennes högsta önskan. Att åka iväg och bara njuta av naturen och fiska. En resa hon nu såg fram emot var till Lidsjöberg och avlägget för att kunna få dra upp en fisk igen. Men den önskan hann hon aldrig få uppleva igen.

Saknaden är så fruktansvärt stor från oss. Vi hann aldrig fatta att det var dags, men nu har himlen fått en omtänksam, rar och vacker ängel, som springer där i sin blå sommarklänning. Nu har hon fått lugn och ro, och får träffa sin far och bror. Hon kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan. Älskar henne.

Anette, Jeanette och barnbarnen