Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ingrid Persson, Orrviken

Ingrid på "Orrviksbua" avled den 26 september. Hon föddes i byn Måläng i Sunne år 1928 som yngsta barn till Karin och Nils Persson.

Hennes syskon var droskägaren Erik Persson och Birgit Eriksson.

År 1939 flyttade familjen till arrendatorsbostaden vid Sunne prästgård och innehade arrendet av den stora gården.

Vi som då bodde i prästgården, familjen Kullman, kom att få uppleva den bästa tänkbara grannsämja och gemenskap.

Ingrid hann gå några år i Backens folkskola och visade tidigt begåvning i matematik.

Snart efter skolgången kom Ingrid att arbeta i affär. När Folke Backlund öppnade en butik i Fannbyn började Ingrid i den. Hon kom sedan till affären ”Högbo” i Orrviken , som sedermera blev ”Klings”. När Joel Kling flyttade till Frösön följde Ingrid med och kom att bli där ett antal år.

Ingrid bodde kvar hemma i prästgården och hann även med kreativ verksamhet. När tårtor skulle bakas till sockenstugan, kunde ingen göra dem bättre än Ingrid Persson. Om mamma skulle på bröllop, så var hårfrisörskan Ingrid. Hon var mästerlig i handarbetskonst och klädde sig med stil och finess. Perssons kalas var oöverträffade, för Ingrid var intresserad av matlagning genom hela sitt aktiva liv.

Ingrids intresse för odling startade i prästgården.

I mitten av 50-talet var arrendetiden ute för Nils Persson. Karin, Nils och Ingrid flyttade till Dillners hus. Karin och Nils var välförtjänta pensionärer, men för Nils del blev den tiden tyvärr inte så lång. Han gick bort redan 1963.

Under sommaren 1974 övertog Ingrid Persson dåvarande Dahlbergs affär i Orrviken och blev sin egen handlare.

Hon etablerade en välsorterad Ica-lanthandel som kom att bli rena varuhuset, ”Orrviksbua”.

Ingrid trivdes bäst med att sköta allt själv och anställde aldrig någon. Det blev långa arbetsdagar, och semester existerade inte. Servicen på ”bua” med bland annat hemkörning av varor fick hon dock hjälp med av svåger Gunnar.

”Kålsängarna” och rödbetslanden hemma blev fina och välskötta tack vare att man såg Ingrid jobba där i de ljusa sommarnätterna .

Ingrid var oerhört kunnig på kulturarvet, det jämtska språket. En kunskapsbank av ord försvann med henne.

På 80-talet blev hon ensam i huset ”Dillners,” och ”bua” blev hennes andra hem. Birgit bodde i bostaden ovanpå affären och Ingrid kilade uppför trappan och hjälpte henne med vad som kunde behövas.

Birgits hälsa försämrades efterhand och Ingrid tog som självklart att ställa upp för sin syster, tillsammans med övriga familjen.

Efter att Ingrid fyllt 85 år började hennes krafter att avta och en fallolycka gjorde ett abrupt slut på hennes aktiva tillvaro. En tid före dess hade hon överlåtit affären till ny ägare.

Den omsorg och det engagemang som hon ägnat sin syster fick hon själv återgäldad, när hon behövde det. Hennes nära och kära stöttade tillsammans med hemtjänsten, så att hon kunde bo hemma så länge det gick.

Det sista halvåret bodde hon på Ängegården där hon fick bästa omvårdnad.

Hon kom att verka som Ica-handlare i Orrviken i 40 år med en oerhörd trofasthet mot bygden.

Ett verksamt liv och den sista i sin generation har gått till ro. I djup respekt skall minnet leva.

Barbro Kullman-Helmersson,

vän och f.d. granne