Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ingemar Wiksten, Hammarstrand

Vår älskade pappa, Ingemar Wiksten, har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av 75 år.

Annons

Ingemar föddes 1938 som yngsta barnet till Per och Frida Wiksten. Under uppväxten bodde han i Halån tillsammans med föräldrarna och två äldre syskon. Skola gick han först i Lien och därefter i Pålgård.

I unga år började pappa arbeta, bland annat med utstakning av vägar och under en period vid Sandvikens järnverk. Men det var på byggarbetsplatser han kom att jobba under större delen av sitt arbetsliv. Från Kiruna i norr till Skåne i söder, men ofta i Stockholmsområdet. Det var också till Stockholm han fick flytta för att slå ihop sina påsar med vår mamma, Ingrid. De gifte sig 1968 och under åren som följde föddes vi.

1981 styrdes kosan åter norrut då pappa och mamma köpte huset i Hammarstrand som varit deras hem sedan dess. Att sköta om hus och trädgård roade dem båda, de hade alltid något projekt på gång. Lite snickring här, lite grävning där, kanske målning någonstans, klippa gräsmattan eller något annat trädgårdspyssel.

Som allra bäst trivdes pappa när han fick vara ute i naturen. Vi minns särskilt familjevistelserna i stugan vid Lugnets fäbod som följt oss som ett stående inslag genom åren. Där fanns alltid tid för en fisketur eller krocketmatch. Bärplockning tillsammans med familjen var en given favorit. Älgjakten och samvaron med Gammelbuans jaktlag var också något han uppskattade mycket. Han gillade även orientering och deltog bland annat i några femdagarstävlingar tillsammans med vännerna i OK Vildhussen. Om vintrarna tog han gärna en tur på skotern.

Barnbarnen hade en speciell plats i pappas hjärta. Med dem i närheten sken han alltid upp lite extra. Han var mån om att följa dem i deras vardag och tillsammans med mamma såg han åtskilliga framträdanden på förskolor, skolor och allehanda scener. Han följde också deras framfart i skidbackar, på fotbollsplaner och i simbassänger. Allt sammantaget bidrog till en underbar relation.

In i det sista höll pappa humöret uppe. Han klagade sällan, trots att de senaste månaderna präglades av svår sjukdom, med mycket smärta och andningsproblem. Vår pappa är inte längre bland oss. Det är helt ofattbart, saknaden är enorm.

Döttrarna Lotta och Cathrine