Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Heimer Andersson, Föllinge

Heimer Andersson, Föllinge, har avlidit, 91 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Bendikt, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Vår fina pappa, en äkta Tempelriddare. Som älskade siffror och statistik. Som i vår barndom satt i pyjamas och skrev ner slalomåkarnas mellantider. Som dagligen skrev väderdagbok och körjournal. Som samlade på allt ifrån plastpåsar till kaffeburkar. Som filmade och fotade sig igenom livet och lämnade en skatt av tusentals foton och filmer. Som älskade fart, som vann det mesta inom bilorientering och fick pris av självaste Prins Bertil. Som sprang orientering långt över 80. Pappa fick leva ett fint och händelserikt liv. Så genuin, ödmjuk, omtänksam, kärleksfull och charmigt fåfäng.

Pappa som grät mest av alla när jag flyttade ner till Stockholm. Som bar mina kartonger, möbler, mina blommor, men framförallt bar han mig. Som tapetserade mina väggar med tårfyllda ögon. Som älskade att köpa klänningar till mig som liten. Som klippte mitt hår och satte upp i tofs. Som tog oss på en massa resor. Som rattade världsvant husbilen på 12-filiga motorvägar i USA. Som tyckte biljetten till Alcatraz var för dyr och stannade själv på land och spenderade 24 gånger pengarna på ett nytt kameraobjektiv. Som hade den stadigaste handstilen och finaste namnteckningen. Som satt i fler styrelser i slutet av sitt liv än vad de flesta gör under en livstid. Som var en obotlig tidsoptimist och tränade omgivningens tålamod. Som importerade Combi-Camp till svenskarna, som älskade gofika och sällskapsspelet UNO.

Pappa som lusläste cowboyböcker, Kvällsstunden och Östersunds-Posten. Som själv skrev och fotade mängder med bilder i samma tidning. Som samlade tidningsurklipp, satte in alla våra diplom, nummerlappar och sparade på familjens alla liftkort. Som brann för idrotten, för ledarskapet, för nykterheten och för sann och stark moral. Som startade klubbar och föreningar och var aktiv på flera nivåer. Som aldrig missade en sportsändning, en världscup eller ett OS. Som var chef för Skogsvårdsstyrelsen och fick oss barn att plantera skog. Som satte alla framför sig själv, som alltid ställde upp. Som hade nära till sina tårar. Som aldrig sa ett ont ord om någon. Som aldrig svor, som var fåordig men finurlig, humoristisk och pricksäker. Som kände mer än vad han sa. Som var lugnet och tryggheten personifierad. Som var så stolt över sin familj, sin hustru, min vackra mamma.

Ni två, som älskade att spendera de kyligaste vintermånaderna på ert Teneriffa. Som aldrig tycktes åldras trots att han var så mycket äldre än oss andra. Som fick 5 barn, 8 barnbarn och 2 barnbarnsbarn. Som älskade sitt barndomshem i Rörön och mitt barndomshem i Föllinge. Jag är så innerligt tacksam över att pappa fick vara hemma ända till slutet och att alla var på plats.

Vi kommer att förvalta allt pappa gav oss, allt han lärde oss. Vi lovar att ta hand om mamma som han var så malligt stolt över. Jag finner tröst i allt vi fått uppleva, alla våra minnen. Att han fanns på mitt bröllop, att han fick träffa mina barn.

Jag finner tröst i att han nu får andas lätt, springa snabbt och äntligen får träffa sin mamma, pappa och lillebror igen. Jag kommer att räkna tiden före och efter pappas bortgång. För jag har gått sönder lite (ganska mycket faktiskt) men det måste få vara så. För en dag ses vi igen. Jag är så vansinnigt stolt över vår pappa, som vi älskar så innerligt mycket. Sov gott älskade pappa.

Dottern Lisa