Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Evert Eriksson, Sveg

Det kom en dag när dagstidningarna förblev olästa och korsorden olösta. Evert somnade med pennan i handen och korsordet på bröstet fredag 11 juni 2021 i Sveg, 90 år gammal.

Vår älskade pappa och morfar fanns alltid till hands. Han tog sig tid för samtal, en skogspromenad, en skidtur, för att lösa ett korsord eller se en film tillsammans. Han lärde oss växternas namn, att tänka kritiskt, se saker från ett annat håll och att ifrågasätta.

Evert var söderkisen som, med sin fru Kristina, landade i Herrö i slutet av 1950-talet efter en kortare tid på K 4 i Umeå. »Jag bodde i stallet med hästarna, det var trevligare än på logementet«, sa han.

Evert valde sina vänner med omsorg. Han månade om familj, vänner, djur och natur. Han och Kristina trivdes gott i Herrö med många goda grannar. När Herrö skola lades ner fortsatte Evert som lärare på högstadiet i Sveg i biologi och matte. Än i dag får vi, från hans forna elever, höra historier om hans spektakulära biologilektioner.

Många timmar har Evert tillbringat i Herröskog; på skidor eller till fots. Gärna med en rottweiler och en flora som sällskap. Tillsammans med familj och vänner har många fjälltoppar och bergsknular bestigits, många lägereldar tänts och korgar med svamp kånkats hem. Biologi var inte bara ett jobb, det var också hans största intresse. Han artbestämde de växter han inte kände till och var behjälplig när floran Härjedalens kärlväxter togs fram. Under många år var han biodlare för att bidra till pollineringen av sina odlingar och få god honung.

Herröskogen bjöd även på alster som lockade Everts konstnärliga sida. Hans fantasifulla, ofta ekivoka, gubbar i trä och bearbetade brandljud har väckt uppseende under utställningar runt om i landet.

För oss som växt upp med Evert som pappa och morfar var det vardag att ha paddor i badkaret och ormar i terrariet. Eller att koka räv- och minkkranier vi fått från jägare och dissekera fåglar som flugit ihjäl sig mot ett fönster för att lära oss anatomi.

Tack för alla dagar i skogen tillsammans med dig, för glädje och godhet, kunskap och klokskap, vänlighet och vägledning.

Åsa Evertsdotter

Frej Ollesson