Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Christer "Chritan" Sjöström, Nynäshamn och Östersund

LT:s största profil har gått ur tiden. Mr LT är död. Christer Sjöström, i tidningshuset på Rådhusgatan och i tidnings-Sverige alltid kallad för Chritan, var symbolen för det som kom att kallas för ”tidningsundret i Östersund” och som gav honom Stora journalistpriset 1982. Chritan, som sedan 20 år var bosatt i Nynäshamn, avled hastigt för en vecka sedan, 77 år gammal.

Chritan ramlade in i tidningsbranschen, som många av oss andra, av en tillfällighet tidigt 1960-tal då den travintresserade ynglingen började skriva referat från tävlingarna på Östersundstravet. Det gav ett fast jobb på sportredaktionen, en påbörjad men lika snabbt avslutad utbildning på Journalistinstitutet (”det var ingenting för mig...”), en kort sejour på Sundsvalls Tidning, för att sedan koppla ett fast grepp om LT:s centralredaktion; som teknisk redaktör, kvällschef, redaktionschef och slutligen, efter sex år som redaktionell chef för hela A-pressen med säte i Stockholm, chefredaktör under en stor del av 1990-talet.

Under den här perioden skrev Länstidningen presshistoria, inte bara en gång. Ibland kändes det som vi gjorde det varje år. Arkitekten bakom de exempellösa framgångarna var just Chritan i sin roll som redaktionschef. Han förstod att utnyttja de möjligheter som den nya tekniken gav (från högtryck till offset, från bly till pappersslöjd) samtidigt som han tänkte nytt och helt annorlunda om Länstidningens innehåll. Branschen pratade om Chritans ”magkänsla”.

Själv såg jag från första parkett hur tidningen blev som en öppen marknadsplats med fräna politiska debatter, stor generositet i utrymmet för läsarnas åsikter, BB-bilder, barngrattis, bilderna fick ta stor plats, hela länet bevakades och visades upp, nya grepp i de berättande reportagen där människan sattes i centrum och ett tilltal som gillades. Men framförallt, och det var Chritans käpphäst: i det pigga nyhetsarbetet skulle vi stå på den svages sida! Läsekretsen gillade den ”nya” Länstidningen och antalet abonnenter växte med en fart som aldrig tidigare skådats i landet – inte heller i övriga västvärlden! 2.000 nya ena året, 3.000 nästa ... för en liten socialdemokratisk tidning på landet. LT, som fram till mitten av 1970-talet levt i en ständig skugga av konkurrenten ÖP (det skiljde nästan 25.000(!) exemplar i upplaga) tog sjumilakliv i jakten på att bryta ÖP-dominansen och på sju år, från teknikbytet 1974 fram till 1981, hann vi ikapp och gick även förbi. Tidningsbranschen häpnade, något liknande hade aldrig skådats – och medieforskarna reste i skytteltrafik till Östersund för att ta reda på hur det hade gått till. För den här utvecklingen belönades Chritan med Stora journalistpriset året efter, 1982.

Efter ytterligare ett par år på redaktionschefsstolen flyttade Chritan till Stockholm för att därifrån försöka utveckla A-pressens övriga tidningar (ett 20-tal). Men arbetarrörelsens tidningskoncern var en skakig historia och några år in på 1990-talet gick man i konkurs efter en rad märkliga och vidlyftiga affärer. Men då hade Chritan hunnit lämna lokalerna på Olof Palmes gata i centrala Stockholm och flyttat tillbaka till Östersund och Länstidningen där han tillträtt tjänsten som redaktionell chefredaktör, den förste i tidningens historia. På den posten stannade han fram till slutet av 1990-talet då han tvingades ge upp jobbet när hälsan sviktade.

Under de drygt tre decennier som Chritan arbetade på Länstidningen formade han flera generationer av redaktörer, alla fick vi gå i Chritans skola. (Eller som mångårige LT-medarbetaren Per Orvegård så träffande uttryckte det när han meddelade dödsbudet: ”Va fan hade vi varit utan Chritan?”). Det gjorde också LT:s redaktion attraktiv för betydligt större medieaktörer, här visste storstadstidningarna att man kunde hämta unga talanger som var välutbildade.

Själv hade jag förmånen att få vandra i Chritans fotspår större delen av mitt yrkesliv. Det var han som 1976 gav mig en fast tjänst efter tio år som frilansare, han gav mig stora möjligheter och friheter att forma tidningen och när han lämnat bygget var det till honom jag vände mig när jag behövde ett gott råd. Det gjorde jag så sent som för ett par veckor sedan när jag skrev minnestexten om vår gemensamme vän och arbetskamrat Jan Andersson som avled i midsommarhelgen. Chritan gjorde tummen upp, skrev en mycket vänlig kommentar och så hade vi några trevliga telefonsamtal som mest kom att handla om två av våra gemensamma intressen; ÖFK och hästkapplöpningar. Men när jag fått Chritans gillande kände jag mig helt trygg, jag hade ju lutat mig mot hans goda omdöme i hela mitt yrkesliv!

Chritan flyttade tillsammans med hustrun Rut Marie år 2000 till Nynäshamn där de delade ett radhus med yngsta dottern Carina. Han och Rut Marie hade då ett par år tidigare förlorat äldsta dottern Lena. Rut Marie gick bort 2010 efter många års sjukdom.

Chritan avled förra fredagen på Södersjukhuset i Stockholm i ett mycket hastigt sjukdomsförlopp, 77 år gammal. Han kommer att begravas i Östersund i mitten av augusti.

Agne Svärd