Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Carl-Eric Ericsson, Brunflo

Vår älskade Ekorrpappa – make, pappa, farfar, morfar, gammelfarfar och gammelmorfar har lämnat oss efter ett långt och kärleksfullt liv.

I hans trädgård skimrar ett ljus speglat i den damm han grävde, där bäcken porlar varje sommar och planteringarna runt den står kvar som en miniatyr av det landskap han älskade.

Vi ser det och minns tillsammans hur det var i begynnelsen när Inger och Carl-Eric möttes på dansgolvet för sextioåtta år sedan och hur livet sedan blomstrat runt de två och de tre barn och tio barnbarn och otaliga barnbarnsbarn, som alla mötts av en stor varm famn på Ekorrvägen i det hus han själv byggde och där han fick somna in omgiven av kärleksfulla händer.

Det är så många som mött Carl-Eric genom hans långa liv. Alla som minns honom i godtemplarorden, ungdomar som mött honom i skolan och på fritiden. Alla hans teatervänner, de som såg honom kämpa för att teater skulle vara något för alla och finnas också i de små orterna i glesbygden.

Många minns honom också tillsammans med Mascot, hans golden retriever som blev lydnadschampion och världsberömd i hela Brunflo.

Men de allra flesta minns nog Carl-Eric som den trädgårdsamatör han var – amatör till namnet, men nog hade han kunskaper värdig en trädgårdsmästare.

Många är de människor som rest långväga för att vandra i hans trädgård – vår barndoms lekplats som lite i taget inte bara blev en trädgård, men ett konstverk målat med levande växter.

Nu finns blommorna och minnena och kärleken vi bär i våra hjärtan som tacksamhet till den man som alltid funnits där.

Nu får han fullborda sin plantering i den trädgård som kallas evigheten och som nog finns som frön i alla oss som nu får gå vidare på de stigar han redan trampat upp åt oss.

Carl-Eric blev nittio år och hann, tillsammans med sin älskade Inger fira sin sextiosjunde bröllopsdag innan han somnade in med sin älskade trädgård utanför fönstret.

Familjen genom Steina