Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Bengt Lindström, Valne, Nälden

Vi har inte vant oss än. För ett år sedan firade mamma och pappa diamantbröllop och allt var som vanligt. Nu är allt förändrat.

Annons

Pappa älskade livet som det var på gården i Valne. Det var 20- och 30-tal och hårda tider efter första världskriget, spanska sjukan och tbc. Kreugerkraschen och depressionen påverkade alla. Pappa hade ändå roligt, han kunde hässja hö eller gallra rovor för att sen leka med grannpojkarna och kusinerna i Trollsåsen, och senare år cykla iväg flera mil till en dansbana.

Bengt fick möta de stora idrottslegenderna hos Gösta Olander i Vålådalen och själv tävlade han i friidrott, orientering, längdskidåkning och fotboll. I militärtjänstgöring blev han uttagen till jägarbataljonen vid Jägarskolan i Kiruna. Det var veckolånga fjällmarscher, både till fots, cykel och på skidor med tung packning. Man sov i snöbivacker i minus 40 grader. De åkte skidor upp på Kebnekaises topp och sen nedför hela fjället. Fjällvärlden betydde mycket, i Kall jagade pappa älg och när vi växte upp tog han med oss på skidor, både på tur och alpint. Vi gick fjällvandringar och plockade hjortron.

Pappa tog studenten i Östersund och kom sen in på agronomutbildningen i Ultuna. Men han kunde inte tänka sig ett liv bakom ett skrivbord, så han hoppade av och blev lantmästare på Alnarp istället. På ett stipendium tog Bengt båten över Atlanten till New York. Sedan arbetade han på de stora boskapsrancherna ända fram till San Francisco. Han berättade gärna om vargjakten och dramatiken på travbanorna där han också jobbade. Pappa blev starkt berörd av förtrycket mot de svarta samtidigt som han upptäckte jazzmusiken.

När pappa kom hem tog han över gården i Valne där han hade dikor och ungtjurar. Med hästarna körde han timmer och tränade trav och tävlade på travbanorna. Pappa blev särskilt glad när Asbjörn, som var född på gården, vann Östersunds stora lopp för 4-åriga kallblod. Bengt var med i Jämtlands Travsällskaps styrelse och i typbesiktningsnämnden, som arbetade för att hålla den nordsvenska hästen rasren. Han var också ordförande i premieringsnämnden för kallblodiga hingstar i tio år och premieringsförrättare för ston. Pappa var alltid aktiv och engagerad och hade många uppdrag.

Pappa hade barnasinnet kvar hela livet och var alltid positiv och genuint intresserad av både unga och gamlas väl och ve. Vi hade ofta släktingar och vänner på besök på gården, middagar och fester, men ofta satt vi bara i köket och fikade med pappa, alltid i centrum. Roligast var när de som hade arbetat på gården kom och hälsade på, det gjorde honom särskilt glad och han berättade historier på jämtska, om dråpliga händelser som utspelat sig förr i tiden.

Det är så tomt nu, vi saknar honom så mycket. Tack älskade pappa, du kommer alltid att leva kvar i våra minnen och i våra hjärtan.

Anna-Lena och Olov