Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Astor Nilsson, Kiruna och Borgvattnet

Astor Nilsson har gått bort i sin bostad i Kiruna. Han blev hela 91 år gammal. Astor växte upp under enkla förhållanden i jämtländska Borgvattnet.

Han blev senare mångårig sommargäst i kära Per Albinstugan utanför Bjärtrå, där Astor och hustrun Barbro fick många vänner i trakten; Många glada bouletävlingar och mycket kortspel blev det med vännerna genom åren.

N’Astor lärde sig att fixa och konstruera det mesta med små medel.

Som ung grabb var han under en tid cykelbud i Örnsköldsvik. Han jobbade också i skogen, ett tungt arbete men Astor var stark. Han mindes så väl de goda kolbullar med lingonsylt de åt i skogskojorna.

Till hans glädje kunde han senare njuta av sådana i många år, nygräddade i Konvaljparken vid Dämstabadet. Då kunde man få se det stjärnformade ärr som en yxa skapat på ena knät under ett hårt arbetspass i skogen. Till detta hörde berättelsen om hur långt han fick gå med kluvet knä innan han kom fram till hjälp.

Berättelser om eskapader och bravader var ett signum för Astor och han fick verkligen uppleva mycket, inte minst ute i naturen, där han trivdes som bäst. Det finns nog inte en fjällsluttning, jokk eller sjö i Kiruna kommun som inte Astor kände som sin egen ficka. För i Kiruna bodde han från tidigt 1950-tal.

Kort efter ankomsten till gruvstaden träffades Astor och Kirunaflickan Barbro och det blev snabbt både bröllop och en liten dotter, Ingela.

I sitt arbete som målare var han med och gav den växande stadens nya byggnader färg. Han var engagerad både fackligt och politiskt, var hjälpsam och stod upp för hederlighet. Med åren kom ytterligare två döttrar: Ann och Josefin. Pappa Astor tog gärna med sig barnen i skidspår och -backar och ofta var de på badhuset tillsammans.

Ända upp i 80-årsåldern började han sin födelsedag med en bakåtsaltomortal från en trampolin, för att ”kolla om han fortfarande kunde”. Under senare år nöjde han sig med att simma en kilometer i veckan.

Astor och Barbro hade olika personligheter och intressen, men kompletterade varandra och hade ett gott liv tillsammans. De fick många barnbarn, barnbarnsbarn och till och med ett barnbarnsbarnbarn.

När livskamraten Barbro gick bort tidigare i år tappade Astor mycket av sin livsgnista. Hemtjänsten stöttade upp fint när förmågorna tröt, men till slut var han färdig och nöjd med sin tid. Nu fick han, som han önskade, dö mitt i steget i sitt eget hem.

Döttrarna Ingela, Ann och Josefin med familjer