Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ministerns falska medömkan

Efter regeringsombildningen i oktober heter vår socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).

Annons

Till skillnad mot sin före trädare, torpeden Cristina Husmark Persson (som en gång berättade att hon faktiskt upplevt en ”släng av utbrändhet”; då sov hon i tre dagar), har Kristersson valt en mer försonlig linje när det gäller hanteringen av landets utförsäkrade. Människor har kommit i kläm, medger ministern, en del av dem som flyttats över till Arbetsförmedlingen har uppenbart varit för sjuka för att kunna ta ett arbete. Problemet är att för dessa individer är förstås skadan redan skedd.

Hade regeringen hörsammat synpunkterna från de många kritiska remissinstanserna eller hade de bara dragit erfarenheter från 90-talskrisen hade vi kunnat undvika det stora mänskliga lidande som reformen orsakat.

Fackförbundet TCO påpekade till exempel att människor riskerade att bli förpassade till socialkontoret och därmed hamna ännu längre bort från arbetsmarknaden. Liknande varningar kom från Försäkringskassan som påtalade risken för att ”den enskilde kommer i kläm och står utan försörjning.”

Resultatet? Hittills i år har 1 700 personer blivit ”nollade”, vilket betyder att de inte kan få förnyad sjukskrivning eftersom deras sjukpenninggrundande inkomst är noll. För dessa människor återstår bara ett alternativ, att uppsöka socialen. Det låter kanske inte så farligt, bara 1 700 personer, men då ska man komma ihåg att många av dessa är vårdnadstagare till e tt eller flera barn.

I går berättade Ekot att antalet unga som lever i familjer som är beroende av socialbidrag fortsätter att öka. De sociala konsekvenserna är förödande: ”Dels uppstår en massa oro i familjen. Den här oron som föräldrar har smittar ju på barnen, så barnen slutar många gånger att tala om vad de behöver. De vet att det har de inte pengar till. Det är ingen mening att tala om att hon har ett behov, för då blir mamma bara ledsen”, säger utredaren Annelie Sjöberg.

Regeringen sjösatte sjukförsäkringsreformen i kölvattnet av den svåraste konjunkturnedgången sedan sedan tidiga 90- talet . Långtidssjukskrivna puttades ut på en arbets marknad överfylld av hungriga och friska arbetslösa.

Under 90-talskrisen slimmades många arbetsplatser och de som blev kvar upplevde hur tempot skruvades upp. Nu befinner vi oss i ett liknande läge; färre anställda förväntas utföra samma uppgifter som tidigare utan att tumma på kvaliteten. För dem som dukar under väntar utförsäkring och i värsta fall socialkontoret. Regeringen lägger över ansvaret på individerna – trots att utvecklingen står utom individernas kontroll.

Den där empatiska fasaden som vår nya socialförsäkringsminister visar upp är inte mer än just det. En fasad.