Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mina pojkar är förlorade

– För åtta år sedan tog de sociala myndigheterna ifrån oss våra barn. De placerades i familjehem som skulle ge all den kärlek och stöd som vi misslyckade föräldrar inte klarade av.

– I dag är de drogmissbrukare och kriminella. Pojkarna är förlorade.

Annons

Det är en förtvivlad pappa som berättar om saknaden efter sina söner, hur han försökt engagera sig utan att lyckas.

LT kunde i tisdagens tidning berätta om en ung länsbo som hamnat i en myndighetskarusell och att områdeschefen vid socialtjänsten i Östersund slagit larm till Socialstyrelsen.

Men det handlar inte bara om den grabben, han har en äldre bror också som behandlats på samma sätt.

För åtta år sedan omhändertogs nämligen barnen enligt LVU.

– Mina barn har kastats runt som boskap, tillsammans har de haft ett 70-tal placeringar i olika familjehem och institutioner, säger pojkarnas pappa.

– Efter 8 års fostran av samhället har mina barn ingen utbildning, de har inte gått färdigt grundskolan, de har inget körkort och bil som deras jämnåriga. Hur kan det vara möjligt?

Det är en uppgiven pappa vi pratar med. Han, barnens mamma och barnens farmor har gjort allt som står i deras makt för att hjälpa pojkarna, men de känner inte att de fått något stöd.

– Nu är hårddisken full, jag orkar inte längre, säger pappan. Jag måste stänga dörren för att klara mig själv. Visserligen vill den nya handläggaren på socialtjänsten i Östersund väl, den respons hon gett oss har vi inte haft på länge. Men nu är det för sent.

– Jag lever och har levt i en destruktiv värld nu måste jag försöka återta mitt liv.

Allt började genom en skilsmässa då pappan blev ensam med barnen, men sedan följde en vårdnadstvist som till sist resulterade i att barnen omhändertogs. Vad det berodde på vill han inte gå in på i artikeln.

– På åtta år har min yngste son slängts runt över hela Sverige, han måste ha svenskt rekord i placeringar med ett 40-tal i HVB-institutioner och familjehem, säger han.

– Sonen har haft LVU sedan 12 år års ålder och varit i socialas ägo. I dag är han myndig då är det sekretess. Vi har inte haft någonting att säga till om eller kunnat påverka något överhuvudtaget.

Pappan plockar fram gamla familjefoton från bland annat julfirande från den tid då de fortfarande var en lycklig familj.

– Dessa två killar har varit duktiga skidåkare och fotbollsspelare, men sedan sociala myndigheterna tog hand om dem har de utvecklat ett drogmissbruk, ett sämre psykiskt och fysiskt mående.

Det värsta av allt verkar vara att de sociala myndigheterna valde att dela på bröderna som då var 12 och 13 år gamla. Bröderna som har varit väldigt tajta, tillhört samma idrottsklubbar och haft samma kompisar.

– De första tre åren fick ingen av familjen eller släkten träffa barnen, de skulle fara illa av det, berättar pappan. Men ingen frågade vad pojkarna tyckte.

– Jag har suttit på hundratals möten runt om i Sverige, men i utredningarna har inget av vad vi sagt kommit fram. I dag står vi med facit i hand, två grabbar som mår fysiskt och psykiskt dåligt som pumpar i sig starka droger för att överhuvudtaget fungera.

Pappan beskriver den ena rättegången efter den andra där brott som misshandel och knarkbrott stått på dagordningen. Sociala myndigheterna fraktar iväg dem på ett nytt ställe, fullt medveten om att det är vansinnigt.

Den äldste sonen kom till Östersund i sommar eftersom han vill flytta tillbaka. Hans hemkommun är anmäld till JO genom hans mamma.

Väl i Östersund folkbokförde pappan honom här, kontaktade arbetsförmedlingen, psykiatrin och socialteamet i Östersund. Häromdagen kom beskedet, sonen får en enkel biljett till sin lägenhet rakt tillbaka till drogmissbruket.

– Det är tragiskt hur man under åtta år kan utveckla ett narkotikamissbruk för två killar trots LVU-insatser. Vi pratar inte om en miljon i kostnader för skattebetalarna utan kanske 10-15 miljoner.

– Kommunerna betalar nämligen mellan 4-5 000 kronor per dygn för en familjehemsplacering beroende på problemskala. Så det är en lönsam affär det handlar om.

– Åtta år med dessa professionella människor mina pojkar har inte ens haft rätten, enligt svensk lag och skolplikten, att få ett grundskolebetyg. Det är djupt tragiskt.

Pappan väljer att vara anonym inte minst med hänsyn till sina barn och övrig familj.

Fotnot LVU=Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga