Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer poesi i politiken!

Annons

Upphöjas till helgon är svårt i ett i princip avkristnat land, men ser vi oss omkring finns det onekligen en del kändisar som börjar närma sig åtminstone profan helgonstatus:

S:t Göran (Greider): Vänsterdebattörernas och nyhetspanelernas skyddshelgon.

S:t Carl (Bildt): Teflonpolitikernas skyddshelgon.

S:ta Maud (Olofsson): Västerbottensostens och vindsnurrornas skyddshelgon.

S:ta Lill-Babs (Svensson): Den eviga ungdomens skyddshelgon.

S:ta Maria (Wetterstrand): Språkrörens skyddshelgon.

S:t Sverker (Olofsson): De lurade konsumenternas och soptunnefabrikanternas skyddshelgon.

FÖR ÖVRIGT och apropå något helt annat så börjar jag undra om det inte är till lyriken vi får gå för att hitta de bästa analyserna av det politiska läget på vänsterkanten efter valet.

Karl Vennbergs ofta citerade ord om att allt hänger på ”vänsterns förmåga att hantera sin besvikelse” ter sig till exempel minst lika aktuella nu som då de ursprungligen formulerades, i samlingen ”Sju ord på tunnelbanan” för fyrtio år sedan.

Det gäller även hans uppmaning: ”Du vars hjärta är hos vänstern: den behöver ditt förnuft. Upprepa fakta, din del av fakta. Upprepa drömmen, din del av drömmen. Upprepa orden i det illegala språket.”

För den illa sargade och ideologiskt villrådiga socialdemokratin tror jag däremot att det är i Nils Ferlins ”Barfotabarn” vi hittar den mest pregnanta analysen: ”Du har tappat ditt ord och din papperslapp du barfotabarn i livet. Så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet.”

Alldeles övergiven är kanske att ta i, men nog verkar det som om Socialdemokraterna just nu saknar både ord och riktning för en politik som på nytt kan vinna väljarnas förtroende.

Skulle det här nu kännas alltför dystert så kan det vara skäl att påminna sig Tomas Tranströmers ord om att vi kanske fortfarande ändå bara befinner oss ”i första kapitlet av en mycket stark berättelse.”

Historien är lång, det påminner oss Tranströmer om i en annan manande dikt: ”Radikal och Reaktionär lever tillsammans i ett olyckligt äktenskap, Formade av varann, beroende av varann. Men vi som är deras barn måste bryta oss loss. Varje problem ropar på sitt eget språk. Gå som en spårhund där sanningen trampade!”

Läs mer lyrik, jag kan inte komma på bättre uppmaning inför Allhelgonahelgen. Aspenström, Ekelöf, Ferlin, Kristina Lugn, Stig Sjödin, Majakovskij, Bodil Malmsten, Brecht, Sonja Åkesson… Det finns en rikedom att ösa ur, skimrande pärlor som kan få novembermörkret att lätta.

En god formulering ska vara som ett väl riktat kanonskott, enligt den gamle finske revolutionären Otto Wille Kuusinen. Och inte sällan är det faktiskt poeterna som står för såna formuleringar, bättre än vad både politiker och vi krönikörer kan åstadkomma.

Annons