Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mellanår för Östersundsrevyn

/
  • Sjunga barbershop kan de, killarna i Östersundsrevyn. Men texten till ”En skvätt eau de cologne” var nog i fräckaste laget för många.Foto: Henrik Evertsson
  • Isabelle Pedersen är en lysande sångerska som vore värd ett bättre öde än att utses till ”Revyns enda blondin”.
  • Ackie, Mia och Clara Kempff utgör Östersundsrevyns nya musikanter. I ett eget sångnummer berättar de tre systrarna hur det kommer sig att de alla tre hamnat i Jämtland.
  • Emilie Sjunnesson har dansat och sjungit i tidigare revyer. I år visar hon att hon kan skådespela också. Här tillsammans med Isabelle Pedersen i ”Mamma mia”.

”Man i år feck dom te e! Tyllmejsan henn!” Så skriver Östersundsrevyns leading lady Elin Sandelius i programbladet att hon hoppas att folk ska utbrista efter att ha sett årets revy.

Annons

Men tyvärr Elin, hur gärna jag än skulle vilja kan jag inte infria din förhoppning.

När jag och mitt sällskap gick från Storsjöteatern efter premiären på trettondagsafton tittade vi lite uppgivet på varandra och sa något som var riktigt tråkigt att behöva säga: ”Det var bättre förr”.

Jag har följt Östersundsrevyn under de senaste fem-sex åren och sett ett koncept som utvecklats, skådespelare som växt och föreställningar som blivit bättre och bättre för varje gång. Kanske har jag blivit bortskämd, kanske kom jag till premiären med alldeles för högt ställda förväntningar. Men med årets revy känns det som om man tagit ett steg tillbaka.

Fast visst, Mats Hurtig är stabil som vanligt som ”en rektu’n hårding” och monologen där han säger sig ha grävt upp hela Stortorget med egen handkraft är riktigt, riktigt bra. Kär att återse är också Hurtigs filosofiske jämtgubbe med keps och portfölj som funderar över allt som är ”konstrut” här i länet.

Dessa båda texter är skrivna av Jan Sundberg respektive Thord Larsson. Och jag tror att Östersundsrevyn skulle vinna på att köpa in fler texter utifrån. I årets revy är paret Mats Eklund och Patrik Zackrisson inblandade i 20 av 30 nummer, och jag tycker inte att tillräckligt många av de 20 håller måttet.

Ett lysande undantag är dock ”Vilket dagis” – om lekstugan i polishuset under året som gick. Här brast jag i gapskratt och skrev JÄTTEBRA! i mitt programblad. Stjärnor i protokollet får också ”Befria Härjedalen”, där Eklund och Zackrisson gör munken och nunnan som rest in till Östersund för att demonstrera för landskapets självständighet. Kul text och ett alldeles oemotståndligt kroppsspråk från Zackrisson.

Tyvärr har inte ensemblens kvinnliga medlemmar fått lika bra texter att jobba med.

Att rutinerade Elin Sandelius ställer upp på att göra den nyskilda kvinnan på mansjakt i krogsvängen i ”Ensam mamma söker” finner jag märkligt. Och att nytillskottet Isabelle Pedersen inte försetts med bättre material är närmast sorgligt.

Isabelle är en lysande sångerska med bra röst och stor scennärvaro och hennes solonummer om Idoldrömmar i första akten ger mersmak. ”Oj, hoppas hon får komma igen med en riktig powerballad i andra akten”, tänker jag. Men inte. Isabelle kommer igen som ”Revyns enda blondin” och ja, ni förstår väl hur mycket power det är i den sången ...

Power hade dock årets nya revyorkester, systrarna Ackie, Clara och Mia Kempff. Duktiga sångerskor och instrumentalister med en härlig utstrålning. Dem vill jag se mer av nästa år. Jag vill också fortsätta följa Jonas Jonsson, som i år gör sin tredje revy och som fortsätter bredda sitt register. Han är toppen både som Charlotte Perrelli och som stavgångande gubben Fritz.

Med det lägger jag Östersundsrevyn 2009 till handlingarna och börjar se fram emot nästa år. Och du, Elin, jag sparar formuleringen ”Man i år feck dom te e” och hoppas att jag får använda den 2010.

Mer läsning

Annons