Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mellan väggarna

/
  • ”Mellan väggarna” följer med hög realismfaktor ett läsår i en fransk högstadieklass.foto:Nonstop entertainment

Originaltitel: Entre les murs
Genre: Drama
Premiär: 19 december 2008
Med: François Bégaudeau, Nassim Amrabt, Laura Baquela med flera
Regi: Laurent Cantet
Speltid: 2 tim 4 min
Censur: Barntillåten

Annons

Betyg: 3 I amerikanska filmer av det här slaget, säg ”Freedom writers”, brukar det sluta med att läraren omvänder sina problemelever till små pluggisar som får Nobelpriset i svaga verb.

I europeiska filmer, säg dokumentären ”Vikarien”, slutar det gärna med att man vill skicka sina barn till ett internat där de uppfostras av nunnor.

Men här ska vi inte ha det så enkelt. Laurent Cantets ”Mellan väggarna” belönades med en Guldpalm som bästa film vid årets Cannesfestival, och en anledning är att den precis som en Jeopardydeltagare ställer frågorna, inte ger svaren.

Ungarna i ”Mellan väggarna” är varken ligister eller små ljus; de är människor i en extremt jobbig period av livet (den kallas tonåren) och är de buttra jävlar eller små glädjespridare när filmen börjar är de det även i slutet. Precis som de, högst sannolikt, skulle vara även i verkliga livet.

Realismfaktorn är med andra ord hög i ”Mellan väggarna”. Ens fördomar förväntar sig att eleverna när som helst ska börja bröla hora och sparka på varandra.

I stället för de en verserad diskussion om användbarheten i att behärska konjunktiv i både presens och imperfekt.

De stora skandalerna är länge att en elev råkar säga du till läraren och att en annan ber om ursäkt utan att det känns som att hon menar det.

Styrkan hos ”Mellan väggarna” är också filmens svaghet. Det går för långsamt. Man vill skrika åt Cantet att komma till saken. Vid ett tillfälle bränner det ordentligt; då stormar en lärare in i lärarrummet och skriker ”Jag ger upp, de försöker inte ens, de kan stanna i sin jävla slum om de så gärna vill”.

Men incidenten glöms snabbt bort och det går en hel termin med tragglande av adjektivkomparering innan det händer något igen. Den dokumentära arbetsmetoden i all ära, men den fungerar bara om filmen är en dokumentär.

Mer läsning

Annons