Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mediaträning på schemat för RIÖ

Apropå... min krönika häromdagen... ... att idrottsledare på alla möjliga nivåer gör sitt bästa för att fostra ungdomar på alla de vis... ... så fick jag – återuppväckt från de döda idrottsledares rike – själv göra en insats i går. Inkallad av Pär Karlsson, hockeytränare på RIÖ (idrottsgymnasiet).

Annons
Inte nog med att dessa killar, 15 stycken andraårselever handlade det om, karriären igenom "utsatts" för diverse prägling vad gäller uppförande och förhållningssätt till droger, tyckte Karlsson.
Nu skulle de medietränas också. Varpå jag fick intervjua killarna en och en alltmedan herr Karlsson filmade.
Hockeyvalparna hade inte precis hade någon vana vid att bli intervjuade.
Ändå var det stört omöjligt att få dem att gå i fällan och prata bredvid mun om hur mycket ungdomsfylla det är på deras hemorter, klämma fram något ofördelaktigt om utbildningen eller ens svara stöddigt.
De var på sin vakt helt enkelt.
Intressant ändå att höra med var och en om hur de trivs med livet på ett idrottsgymnasium som till sitt upplägg egentligen är ganska jobbigt.
Ordinarie skolgång ska klaras av samtidigt som det läggs in extraträningar och – (suck och stön tyckte de flesta) – en hel del teori med inriktning ledarskap och träningslära utöver då kvällsträningarna med laget och förstås, godbitarna, matcherna på helgen.
Ingen tyckte att kombinationen inte funkade.
Det här med hockey är ju så viktigt och så roligt att det bara måste gå att hinna med allt var den samstämmiga uppfattningen.
Givetvis med tillägget att när det kom till tidskrockar så var hockeyn viktigast.
Mest skiljde sig killarna åt vad gäller målbilden.
Inte direkt vad de vill uppnå. Frånsett några få undantag så har de fortfarande sin pojkdröm om spel i Elitserien och kanske NHL.
Däremot hur de ska nå fram till sina mål vilket endast någon enda om ens någon av dem kommer att göra.
Träna hårt och bli upptäckt på så sätt ansåg flera var en framkomlig väg.
Själv söka sig till etablerade klubbar och via spel i dessa klubbars A-juniorlag ta klivet upp i, till att börja med, Allsvenskan.
Vem vore väl jag att bidra till att puscha på eller att skjuta sådana drömmar i sank.
Tids nog upptäcker killarna själva hur knagglig och bomförsedd den lika långa som smala vägen uppåt i hierarkin är.
Trevlig upplevelse i alla händelser att träffa så många ambitiösa och för idrotten ishockey så prydliga och trevliga representanter som de här killarna.
Vad gäller drömmar så kommer i alla fall några av dem, ett par är redan, att bli i alla fall division 1-spelare vilket inte är illa bara det.
Andra kommer att ha gjort sitt på ishockeyrinken inom de allra närmaste åren.
Gemensamt för alla är dock att den fostran de fått i sina klubbar och i ishockeygymnasiet har givit dem något positivt, fysiskt och socialt som de kommer att bära med sig hela livet och ha nytta av.
Kör hårt grabbar.
Ska hålla koll på hur det går för er i både junior- och seniorserier.

Mer läsning

Annons