Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med vinden i håret

De bara finns där. Bland taxistolpar och hundlortar, belysta eller undanskymda. Ständigt närvarande och för många en självklar del av stadsbilden. På kultursidan i sommar berättar några personer inom konstvärlden i länet om sina favoriter bland offentliga konstverk.

I dag konstnären Åsa Maria Hedberg och Sune Overuds "Vindspejare".

Annons

En gestalt i grånat trä med ständig vind i håret. I solsken och spöregn, storm och snöfall står den där, Sune Overuds Vindspejare. Orubblig. Mittemellan en taxistolpe och en annan trafikskylt och just i dag med en hundlort på fundamentet. Ett pris offentlig konst får betala för sin omedelbara tillgänglighet när både hundar och trafikregler slåss om gaturummet.

Åsa Maria Hedberg, som valt skulpturen, tror att det kan vara ett verk många missar:

– Den är otroligt enkel, den gör ju inte så mycket väsen av sig, den är i det lilla. Men man kan verkligen stå och titta på den länge.

Sune Overuds skulptur har spejat efter vind över Storsjön sedan 1991. Åsa Maria kom till Östersund för ett jobb som bildlärare på Nyhedens skola i Krokom tio år senare, 2001. Hon skaffade segelbåt då och vistades mycket i hamnen:

– Jag fick känslan av att här står en vindspejare, den har alltid stått här och kommer alltid att stå här.

Hon tyckte genast om den.

– Jag identifierar mej med den, jag är också en vindspejare. Egentligen skulle jag gärna vilja vara meteorolog, säger hon och skrattar.

Det långa håret fladdrar i vinden och likheten finns där. Hon ser verket nästan som en del av vindarna, det finns till i och med vinden.

– Jag gillar konstverk som använder sig av de fyra elementen, av vädret och fysikens lagar, säger hon.

I samband med renoveringen av Sjötorget 2007 renoverades och flyttades skulpturen till sin nuvarande plats. Nu är det också dags för Åsa Maria Hedberg att flytta från Optand. Den dag vi ses är delar av bohaget redan i Hammerdal dit familjen och ateljén är på väg. Rätt hus blev ledigt på en plats de inte alls känner.

– Pär och jag har gjort så här förut, det brukar bli bra, säger hon.

Själv jobbar hon just nu med ett offentligt konstverk för Mölnlyckes nya centrum, Kullerbytta i tanke och handling, just nu är kullerbyttakillen på väg från gjuteriet i Norsborg till Optand.

– Det är en uråldrig farbror som nått nästan hela vägen runt i sin kullerbytta och en tonårskille som är på väg in i en kullerbytta med fartränder efter sig.

Intill skulpturgruppen finns en nio meter lång gummiasfaltbana så att alla som vill kan vara med.

– Jag vill att verket ska möjliggöra för folk att göra en mental kullerbytta. Politikerna i Härryda kommun har lovat att de ska slå en kullerbytta när de kör fast.

Hur den offentliga konsten fungerar i praktiken är viktigt, tycker hon. Hur är den belyst, är den blockerad av andra signaler, finns det utrymme att verkligen se konsten?

– Det är jätteviktigt med dem som är extra diskreta som Hans Kvams Stjärna för en dag på Stjärntorget.

För övrigt en av konkurrenterna när hon skulle välja ut en favorit bland offentliga konstverk. Flera av favoriterna finns i Newcastleområdet som Anthony Gormleys Angel of the North.

– Den ligger en bit utanför staden vid en jättestor riksväg, en skulptur som är kanske 40 meter hög och är en blandning mellan en man och ett flygplan.

Där finns också ett konstverk på en cykelbana som får sin rätta form i farten:

– När man cyklar i en viss fart framträder ett konstverk på marken. Om man går är det bara stora färgfält, säger hon.