Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med smak för världen

Meze, tapas, pizza, sushi, latte, chai...

Svenskarna har tagit mycket mat och dryck till hjärtat och magen från jordens alla hörn sedan kåldolmen rullade in med Karl XII.

Sinnen och munnar är öppna på ett sätt som aldrig förr.

– För ett tag sedan hörde jag några ungdomar i 20-årsåldern stå och välja dipsås i en affär och till slut säga "vi tar vitlök och fetaost för det äter ju alla", säger Håkan Jönsson, forskare vid Institutionen för kulturvetenskap, Lunds universitet.

Uttalandet hade knappast kunnat höras en generation bakåt. Men nu lever vi med världens alla smaker genom kunskap, resande och öppenhet mot andra kulturer. Vitlök kostar inte längre en karensdag, konstaterar han.

– När jag jobbade som kock i slutet av 1980-talet fick serveringspersonal inte äta vitlök dagen före arbete, för det uppfattades som störande för gästerna.

Franskt var fint

Främmande mat har i alla tider kommit till oss nordbor från resenärer. Kringresande i kyrkans namn, krigande soldater eller samhällets bättre bemedlade, adel och borgare, tog med sig exotisk mat hem.

– Det ingick i unga adelsmäns utbildning att de skulle ut på sin "Grand Tour", resa ut och se sig om i världen. Det har ju också varit svårt att leva här uppe utan någon form av import, till exempel salt, säger Håkan Jönsson.

Utländska influenser ses redan i de första svenska kokböckerna på 1600-talet där de franska recepten frodas. Franskt kök ansågs fint och följde troget med i kokböcker ända in på 1900-talet. Svenska hemmafruar lärdes att jämsides med ärtsoppa laga fransk äggstanning med tryffel. Även andra länder smet nu in med exklusiva recept som till exempel rysk osträtt, italiensk makaroni och engelsk kaka.

Dolmasi blev kåldolm

Men den utländska maten fick ofta "försvenskas", så som vi till exempel tog vitkålsblad i stället för vinblad och gjorde turkiska dolmasi till kåldolmar eller senare lade till en vinägerdränkt vitkålssallad till pizzan. Ofta har vi också låtit andra länder få vara ett slags provsmakare.

– Ta vår lattekultur till exempel. Det är inget vi tagit från Italien, utan från Amerika och deras kaffedrickande. Samma är det med sushi, som också tog den omvägen till oss, säger Håkan Jönsson.

Kinamat tog vi lite snabbare till oss genom den positiva synen på Kina i slutet av 1960-talet.

– Men de kineser som öppnade de första restaurangerna lärde sig också ett sätt att göra sin mat västeuropeisk, säger Håkan Jönsson.

Afrika väntar

Svenskarna fick milda kryddor och små försiktiga kompositioner, som den klassiska Fyra små rätter, lite av allt i smakportioner. Matmisstänksamheten är trots viss öppenhet djupt rotad.

– Det har att göra med osäkerhet. Att stoppa något i munnen är ju potentiellt farligt och det måste man oskadliggöra, säger Håkan Jönsson.

Men i takt med att resandet ökat och vem som helst nu kan leva back-packer-liv jorden runt har mattrenderna exploderat och magmunnen är öppen för det mesta. Senare matupplevelser, som thailändsk mat, har inte försvenskats. Mycket finns att få tag i nu utan större problem. Kokosmjölk, pinjenötter eller en sushibricka kan finnas i jourbutiken.

Kvar på matkartan väntar nu bland annat Afrika, dit resandet ökat senare år.