Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med rättvisepatos och måleriet som ventil

"Jag vill vara vaken" heter passande nog Britt Jakobssons utställning på Hackås Maskin och Kultur.

Annons

Britt är säkert en person många har sett. En färgstark kvinna både till det yttre och inre med åsikter som inte skäms för sig. Det är härligt med en person som så tydligt deklarerar var hon står och vad hon tycker.

Britts målningar handlar om hennes djupa och innerliga avsky inför orättvisor och hennes medkänsla med de svaga som ingen hör. Ofta sitter hon med tidningen framför sig, läser och blir upprörd. Att måla blir en ventil för att få ur sig denna upprördhet, men också ett sätt att få en dialog med betraktaren.

Ibland får målningen stå tillbaka för budskapet och det syns i vissa målningar. Andra är väldigt avancerade. Motivet där Maud Olofsson sitter inklämd bland maktens män blir min favorit, där har måleriet kommit fram. Andra personer som är avporträtterade är bland andra Herta Müller och Ellen Key.

Sedan Britt gick i pension har konsten men också skrivandet tagit mer plats i hennes liv. Hon hinner även recensera barnböcker i LT och blogga på olika forum. Jag förstår inte hur Britt hade tid att arbeta, då hon nu som pensionär uppskattar att hon arbetar mera än 100 procent, säkert 250 procent ...

Britt är uppväxt i Hackås och sedan 1979 även bosatt där. Efter studier och boende i Stockholm flyttade hon tillbaka. Britt gjorde karriär med att starta förskola och blev sedan även rektor för förskola och skola.

Jag slås av att Britt nog inte är en sådan person som kan göra saker lagom. Hon brinner för sina ideal och värderingar och har behållit sin nyfikenhet genom livet.

Svenssons ramar

Johanna Bahlenberg testar sina nya grafiska blad på Svenssons ramar. Det är nytt fräscht och gör sig väldigt bra på Svenssons.

Roligt att Johanna utnyttjar utställningsplatsen genom att våga testa och experimentera med sin konst som man kan följa i processens gång och det grafiska bladets utveckling.

Kvinnan som motiv blir som ett smycke i bilden.

Folkets hus konsthylla

Attila Vass ställer utför första gången på konsthyllan i Östersunds Folkets hus. Det är många målningar och väldigt traditionellt. Man kan kronologiskt följa hans måleriska utveckling från 2001 och man ser hur det börjar arta sig.

De första målningarna blir som kulisser runt motivet medan de målningar som ligger närmst i tiden känns härligt fria. Målningarna från Rom tillhör de bästa.

Det är tjocka, pråliga guld- och silverramar som jag tycker skymmer sikten på många av Attilas målningar. Då jag frågar varför han valt dessa ramar får jag svaret "jag tycker att dom är jättefina". Fine! Smaken är som baken...