Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med rättvisan som drivkraft

Under Krokoms kulturvecka föreläser Ewa Ljungdahl om spåren som kan vara svåra att upptäcka i naturen. Det handlar om det samiska kulturlandskapet.

Annons

Ofta får vi höra att vår fjällkedja är Europas sista vildmark, men det stämmer inte riktigt, åtminstone inte om man frågar Ewa Ljungdahl, arkeolog på Gaaltje -sydsamiskt kulturcentrum i Östersund.

– Om man tar på sig kulturglasögonen så upptäcker man snart att det inte alls är någon vildmark utan ett landskap som har brukats av människan sedan inlandsisen försvann. Det finns massor av spår, men de kan vara lite svåra att upptäcka, säger hon och tillägger att det också är viktigt att komma ihåg att den samiska verksamheten pågår här och nu och inte bara är någonting som finns på museum.

Under de snöfria perioderna blir det många timmar i bil för Ewa Ljungdahl, vars huvudsyssla är att inventera gamla platser i samarbete med samebyarna. Hon jobbar över ett stort område som sträcker sig från Idre sameby till Frostvikens, med utflykter till bland annat Lappland och Norge. Vad är det då ett tränat öga kan upptäcka i det tusenåriga landskapet? Det mesta är gjort av naturens egna material som snart bryts ner och återgår till jorden.

– Lämningar efter kåtor och spår efter tidig renskötsel är det vi hittar mest. Mjölkgropar, där samer förvarade mjölk förr i tiden, är andra exempel, säger Ewa.

Varför är det viktigt att uppmärksamma det samiska kulturlandskapet?

– Jag gör det allra mest av rättviseskäl. Den samiska historien får man sällan talas om. Hur är det möjligt att den ena folkgruppen är viktigare än den andra? Det är min största drivkraft.

På tisdag 8 oktober föreläser hon och visar bilder i Tulleråsens föreningshus under rubriken "Bland renvallar och kåtatomter". Kvällen efter tar hon med sig materialet till Klintaberg, Valsjöbyn.

– Besökarna brukar ofta få en aha-upplevelse och nästa gång de är ute tittar de efter mer än kantareller och fina stenar. En del ringer till och med för att berätta om fynd de upptäckt. Då har jag lyckats!

Men föreläsningens tema rör sig inte bara kring ett arv. Det handlar lika mycket om människorna i kulturen. Ewa Ljungdahl vill vidga synen.

– Alla samer har inte varit alltid varit renskötare. Vissa har varit fiskare, jordbrukare och nybyggare. Att så många blev nybyggare av olika orsaker är intressant. I dag bor de flesta samer i storstäderna och sysslar med annat, men de har oftast kvar sin identitet.

Har intresset för den samiska kulturen ökat de senaste åren?

– Det har det definitivt, av flera olika orsaker. En anledning är att det finns sex förvaltningskommuner, varav Krokom är en av dem, för det samiska språket. Samordnarna har varit duktiga på att informera om samiskt liv. Det finns också ett stort matintresse i samhället i dag och där har den samiska maten, med dess bra råvaror, fått ett uppsving. Sedan ligger det historiska intresset i tiden, människan söker efter ett ursprung.