Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med en krigsgenerals känslokyla

Annons

Med en krigsgenerals kyla kommenterar utrikesminister Carl Bildt nyheten att tiotusentals hemligstämplade underrättelsedokument, som bland annat påstår att amerikansk militär lönnmördat talibanledare och mörkat civila dödsoffer i Afghanistan, läckt ut på internet. ”Det jag har sett har varit påfallande ointressant”. Torrt konstaterar utrikesministern att uppgifterna egentligen bara speglar ”krigets rätt stökiga verklighet”. Så har Carl Bildt uttalat sig och dömt av. Saken utagerad.


Krig är förvisso alltid stökiga; civila dör, övergrepp begås av båda sidor och sanningen försvinner bakom tjocka dimridåer. Men när blev det svensk utrikespolitisk linje att avfärda information som pekar ut möjliga krigsbrott? Antagligen i samma stund som en klar riksdagsmajoritet tog beslutet att skicka soldater till den afghanska fronten. Med det beslutet avsade vi oss möjligheten att fritt och utan hänsyn till tredje part kritisera brott mot de mänskliga rättigheterna i krigets Afghanistan.


Vårt engagemang hindrar oss från att säga sanningen om bomblasterna som släpps över civila, om de amerikanska fängelsehålorna där tortyr förekommit. Detta är ett omoraliskt krig som en lång rad bedömare, ja, till och med Afghanistans egen president, menar endast kan få ett slut genom förhandlingar. Men i Sverige är det tyst. Vi är alldeles för insyltade.


Jag vet inte vad som är värst, att vi begåvats med en utrikesminister som anser att uppgifter om mörkade civila afghanska dödsoffer är ”påfallande ointressant” eller att det största oppositionspartiet är oförmöget att gå i svaromål eftersom man själv sitter med händerna bakbundna.


Egentligen är väl Carl Bildts nonchalanta stil det minst förvånande i den här soppan. Bildt stod ju trots allt på barrikaderna redan i samband med det andra Irakkriget – på president Bushs sida.



I såväl Washington som Stockholm är det läckan i sig som väcker starkast reaktioner medan innehållet i dokumenten möts med en axelryckning (”påfallande ointressant”). Det är tydligt att varken regering eller opposition vill ha en debatt om det humanitära lidandet eller det faktum att riksdagen i bästa samförstånd sanktionerat Sveriges delaktighet i det amerikanska bombkriget. Politikerna ser också ut att få som de vill. Det finns ingen opinion för att tvinga fram en omprövning av den svenska insatsen i Afghanistan.


De där mäktiga demonstrationstågen som arrangerades runt om i landet i protest mot USA:s invasion av Irak känns i dag väldigt avlägsna.

Annons