Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med blicken mot öster

Annons

Tidigt på torsdagsmorgonen kom ett brådskande telegram från Tidningarnas Telegrambyrå: "Svenska FRA hjälper USA att spionera på Ryssland". Är skandalen ett faktum? Inte alls.

Sverige har allt sedan det kalla krigets dagar umgåtts under täcket med amerikanarna. Det nära samarbetet har särskilt fokuserat på utbyte av underrättelseinformation. I boken "Den dolda alliansen" beskriver journalisten Mikael Holmström initierat de svensk-västliga militära kontakterna under efterkrigstiden. Det är en fascinerande läsning som – än en gång – krossar myten om det alliansfria landet i norr.

Att Försvarets radioanstalt lyssnar på ryssarna och delar med sig/byter information är gammal svensk tradition. Det nya i de senaste uppgifterna är att vi nu får veta hur det verkligen ligger till, i stället för långt senare när hemligstämplarna har lyfts. Anledningen till det är Edward Snowden, visselblåsaren som ställt hela det västliga underrättelsekomplexet i blixtbelysning.

Snowden är i mina ögon en modets man. Hans avslöjanden om USA:s slentrianmässiga massövervakning har ställt allt vi tänker om personlig integritet, rätten till ett privatliv, på ända. Snowden har gett oss viktiga lärdomar om hur den nya världen fungerar: Hur amerikansk underrättelsetjänst tillsammans med sina partners samlar in enorma datamängder – foton, chattkonversationer, e-post, Facebookmeddelanden, Googlesökningar – om vanliga människors liv.

Att Sverige signalspanar på Ryssland är gårdagens nyheter. Den intressanta frågan är om vi spelat en aktiv roll i USA:s rättsvidriga övervakning av icke brottsmisstänkta medborgare, i Sverige eller andra länder. Kommer svaret i Edward Snowdens nästa dokumentsläpp?